En del har noterat färggladare mer dramatiska drömmar i ketos, åtminstone första tiden. Jag tror faktiskt det gällde mig också under vecka ett – två.Och det här tycker jag att är väldigt intressant. Flera morgnar den här veckan har jag tänkt på att jag drömt väldigt mycket och annorlunda än tidigare. Jag har funderat på vad det kan bero på, men inte riktigt kommit fram till något.
I natt drömde jag t.ex. att jag träffade Shervin som precis börjat blogga på LCHFklubben.se. Vi möttes i en lummig trädgård fylld med blommor och jag hade på mig rosa och gröna kläder. Sedan dansade/snurrade jag bort från den lummiga trädgården och vidare i drömmen.
Drömmen kändes väldigt klar och tydlig när jag vaknade, även om den nu börjar blekna bort från minnet. Att mindre än en timme senare läsa att drömmarna kan förändras när man är i ketos gjorde mig övertygad om att det hänt mig med. Även fast jag inte kan veta med säkerhet att jag är i ketos och även fast jag aldrig tidigare hört om den här effekten av ketos.
Jag undrar dock om det här kan ha något samband? Plack runt hjärnan låter ju onekligen som något som kan hämma hjärnverksamheten och således även drömmarna.
“Om man är känslig mot gluten, kan det bilda plack runt hjärnan – på samma sätt som plack bildas på dina tänder. Detta bidrar till att hjärnan åldras i förtid. Autism, alzheimers, dåligt minne är paralleller man kan dra till detta. Gluten skapar inflammationer i hjärnan, om det är så att du är känslig mot det och bör därför uteslutas ur din kost.”Det är ett citat av Charles Poliquin (en av världens mest framgångsrika styrkecoacher). Jag läste det här på bloggen Sockertjocken.
Oavsett vad som stämmer eller inte stämmer så är det intressant, tycker jag!
Oj, det hade jag ingen aning om. Att gluten kunde ha ett samband med sjukdomar som alzheimers och autism... Men autism är ju medfött? Hur kan det gå ihop?
SvaraRaderaBra fråga! Ska se om jag hittar något mer om det.
RaderaDet jag hittar så här är att en kost utan gluten och äggprotein hjälper autistiska barn att minimera symtomen. Dvs att autism inte (vad jag hittat nu) orsakas av gluten, men att borttagandet av gluten gör att de mår bättre.
RaderaJaha, ja men förstås. Vad häftigt ändå!
SvaraRaderaNågra små frågor: Hur länge har du tänkt äta LCHF? Hela livet ut? När du äter kolhydrater, är problemet då att du inte kan begränsa dig på något vis? Jag är relativt liten (164 cm, 48 kg), men jag äter nog lite allt möjligt. Den enda inskränkningen jag gör i min diet är att jag försöker att undvika socker så långt det bara går. Dock skulle jag aldrig klara av att helt utesluta kolhydrater och jag ser egentligen ingen anledning till att jag skulle göra det heller. Är det så att vissa personer är mer känsliga för kolhydrater än andra helt enkelt? Jag har haft samma vikt sedan jag var typ 15 (nu är jag 25) och jag tänker mig därför att jag har en "balans" i mitt ätande så som det är nu. Med andra ord upplever jag inte att kolhydrater triggar mig att äta för mycket.
SvaraRaderaAs a side note: det finns inga vetenskapliga bevis för det där med gluten och autism. (Se bland annat: http://www.urmc.rochester.edu/news/story/index.cfm?id=2860 )
Hej! Jag kommer fortsätta med LCHF resten av mitt liv, men när jag har nått min målvikt kommer jag successivt övergå till en mer liberal LCHF (LCHF delas ofta in i strikt, normal och liberal).
RaderaProblemet när jag äter kolhydrater är dels att jag lätt äter för mycket och dels att jag märker att kroppen inte är i balans då (humörsvängningar, blodsockerfall, svullen mage).
Att undvika socker är ju ett sätt att minska antalet kolhydrater man får i sig, så jag tycker du gör klokt i att undvika sockret. Om du inte vill utesluta alla kolhydrater måste du så klart inte göra det, LCHF är en frivillig kost som har visat sig fungera för många människor som antingen vill må bättre eller vill gå ner i vikt. Om du mår bra och är nöjd med hur du äter nu finns det ju ingen anledning alls att ändra på din kost.
Det stämmer absolut att människor är olika känsliga för kolhydrater, det ser man enkelt genom att vissa människor tycks kunna äta vad som helst utan att gå upp i vikt, medan andra går upp i vikt av minsta lilla utsvävning. Alla människor är olika!
Angående autism och gluten finns det nyare forskning som visar på att de autistiska barn som utesluter gluten från sin kost får färre symptom, så jag antar att det i alla fall ligger någon sanning i det - även om det kanske inte är hundra procent klarlagt hur och varför.