Sju dagar kvar

Igår kväll hade vi en liten kombinerad födelsedags- & "hej då"-fest. Min födelsedag och hej då till Adam som åker iväg till Moldavien om mindre än en vecka. Vi hade en trevlig kväll med mycket prat och skratt!

Idag har Adam och jag kollat på väldigt många avsnitt av olika tv-serier. Vi har varit lite trötta och sega. Nu framåt kvällskvisten har jag satt mig och gett tentaplugget lite fokus. Fast nu börjar tröttheten slå till igen, så jag tror att jag snart kryper ner i sängen och kollar på ett serieavsnitt innan jag somnar. Adam är på inflyttningsfest till Tony, vilket jag också skulle ha varit. Men jag måste tyvärr prioritera tentaplugget.

6 dagar kvar till tentan.
7 dagar kvar till Adams avresa.

Sedan väntar åtta veckor som gräsänka (minus 10 dagar som jag kommer spendera i Moldavien med Adam). Fy, det känns lite vemodigt att tänka på. Åtta veckor är lång tid. Moldavien är långt borta. När Adam kommer hem igen har det redan varit midsommar och sommarsolståndet är förbi. Då går vi mot mörkare tider igen... Deppiga tanke!

Dagens bästa besked

I slutet av förra veckan kom tentaresultaten från nationalekonomitentan. Tyvärr gick det inte vägen för mig. Jag har hela tiden varit inställd på att det kanske skulle gå så, eftersom jag faktiskt inte förstår ämnet speciellt bra. Men det är ändå tufft att få svart på vitt att man inte klarat av något som "alla andra" klarar av. Dessutom fick jag lite lätt panik, eftersom jag visste att jag läst något om att alla grundkurser måste vara avklarade för att få börja med examensarbetet. Jag planerar börja med examensarbetet i september när höstterminen börjar. Nationalekonomin kan jag inte skriva om före tidigast den 28 augusti. Så paniken kom krypandes och av rädsla för svaret har jag skjutit upp det här med att kolla om det ändå är möjligt för mig att få börja med examensarbetet trots att nationalekonomin inte kommer vara godkänd när höstterminen börjar (det tar tre veckor att få tentaresultat).

Så gick jag in på Juridicums hemsida idag och läste följande ord:

OBS! Fr.o.m. HT13 gäller skärpta förkunskapskrav för tillträde till kursen. Skärpningen av förkunskapskravet innebär att en student skall ha tagit alla obligatoriska kurser, förutom Nationalekonomi, inom ramen för Juristprogrammet för att få registrera sig på kursen.

Det gjorde min dag, helt klart!

Fokus: tentaplugg

Tentaplugg.

Nu har vi redan onsdag, vilket den här veckan betyder att Adam kommer hem från SIDA:s utbildning i Härnösand (den han måste gå för att få ta emot MFS-stipendium för examensarbetet i Moldavien). Dagarna han har varit borta har jag sysselsatt mig med träning och studier, jag har en tenta den 3 maj så nu går jag in i intensivt pluggläge. "Oturligt" nog har vi inte mindre än fyra fester inplanerade före den 3 maj...

Så ja, det kommer krävas otroligt fokus på tentaplugget från min sida nu. Men är det något jag är begåvad med så är det envishet och en bestämdhet som heter duga.

Om två timmar ska jag till Juristernas Hus för att spela in en "reklamfilm" rörande Juristdagarna och ikväll ska jag träna. Men resten av dagen är vigd åt tentaplugg!

Fullt träningsfokus

Från Emelies nya träningsblogg!

"Om Julia får bestämma ...och det får hon!" - ord som är som ljuv musik i mina öron. Jag gillar att bestämma, helt enkelt. Igår fick jag bestämma hur söndagsträningen skulle se ut för Emelie, Julia och mig. Det blev tungt, det blev många övningar och det blev fullt fokus på min favorit - ben. Idag är jag lite besviken, eftersom min kropp inte svarar med nästan någon träningsvärk alls. Trots att jag slog personbästa i benpress, med 160 kg vikt att pressa upp och ner. Däremot känner jag en matthet i benen, något som garanterat är en effekt av gårdagens träning.

Nästa söndag kör vi träning tillsammans igen. Då blir det, åtminstone, fokus på ryggmuskulaturen. Det har jag (nästan helt själv) bestämt.

Om någon timme ska jag samla ihop min trötta kropp och knopp och ta mig till Sats Stadion för en timme small group training. Där låter jag vår PT bestämma. Det är också rätt skönt, för då behöver jag inte fokusera på något annat än att göra mitt bästa i varje övning.

Moldavien

Om två veckor är Adam på plats i Moldavien, där han ska göra sitt examensarbete tillsammans med en klasskompis. De kommer stanna i Moldavien i åtta veckor och syftet med projektet är att ta fram en plan för att undervisa om hållbar utveckling i skolorna i Moldavien. Det utgör en del av ett större projekt som ska leda till att hållbar utveckling införs i Moldavien, med modell från hur man har gjort i Sverige. Jag är otroligt stolt över Adam och att han valt att göra det här examensarbetet, han kommer vara många erfarenheter rikare när han kommer hem i slutet på juni.

Bild från ne.se.

Moldavien ligger mellan Rumänien och Ukraina. Landet är ett av Europas allra fattigaste och saknar naturtillgångar av värde. Moldavien var en del av Sovjetunionen fram till 1991 och kämpar idag mot utbredd fattigdom och stor utvandring. Är du intresserad kan du läsa mer om Moldavien här.

Igår kväll bokade vi flygbiljetter till mig, så att jag kan åka och hälsa på Adam och Julia (klasskompisen han åker med råkar dela förnamn med mig). Tack vare ett riktigt bra schema mot slutet av terminen kan jag stanna där i 10 dagar, 16-25 maj!

Tidigt i morse åkte Adam iväg till Härnösand där han ska gå en tre dagar lång utbildning. Själva utbildningen är ett krav för de som blivit beviljade MFS-stipendium, något han och Julia alltså blivit för sitt kommande examensarbete. Så nu har jag tre dagar försmak av hur det kommer bli när han åker iväg till Moldavien och jag kommer mötas av en tom lägenhet varje gång jag kommer hem.

Parträning enligt Lofsan

I morse på Nyhetsmorgon var Lofsan där och gav lite tips på träningsövningar, den här gången var det parövningar som stod på agendan. Givetvis har Adam och jag provat göra dessa övningar här hemma i vardagsrummet. Tyvärr finns inte det på film, men jag kan avslöja att vi inte direkt var lika smidiga som Lofsan och Titti är i klippet. Vi har lite att öva på helt enkelt. Positivt är i alla fall att vi väger ungefär samma just nu, så viktmässigt är vi rätt lika. Styrkemässigt då? Tja, där vinner faktiskt jag i de här övningarna (YES!).

Pluggsöndag

Idag blir det en pluggsöndag. Hela helgen har jag skjutit upp skolarbetet, till förmån för roligare saker. Men idag ska jag jobba stenhårt med vårt "contract game" och dessutom tänkte jag läsa en del artiklar om juridiken kring informationsteknologi. Den här kursen är riktigt nördig (både vad gäller juridik och teknik) och jag gillar det skarpt!

Utanför fönstret letar sig solen fram precis i detta nu, förhoppningsvis stannar den kvar några timmar så att jag hinner ta mig ut och njuta av den en stund. Men idag går skolarbetet först!

Min träningsbakgrund

Nu tänkte jag försöka skriva ihop ett blogginlägg om min träningsbakgrund. Om du inte är intresserad av det kan du absolut låta bli att läsa den roman som det här inlägget blev. För mig var det intressant att reflektera över mina tidigare träningserfarenheter, för er är det kanske ganska ointressant. Så kan det vara ibland.

Barn
Som barn tränade jag gymnastik. Jag minns det mest som att vi lekte, gjorde lite kullerbyttor och klättrade på redskapen. Träning för barn ska väl i och för sig vara lek, så det stämmer säkert. När jag slutade med gymnastiken inleddes en period där jag provade på alla möjliga olika sporter. Jag kommer inte ens ihåg hälften (tror jag?), men jag har i alla fall spelat fotboll, badminton och gått på karate. Det är jag hundra procent säker på. Ingen av sporterna passade mig riktigt, så det var därför jag bytte sport ofta.

Tidiga tonåren
När jag var 10 år började jag spela handboll. Det fortsatte jag sedan med ända tills jag var 16 år. Så om någon frågar mig vad jag har hållit på med för sport tidigare så svarar jag alltid handboll. Till en början tränade vi mest för att ha kul. Men när vi så småningom fick ihop ett lag började vi fokusera mer på att spela matcher. Vi spelade i Upplandsserien och kom alltid (?) sist. Tekniken var inte den bästa och vi hade inte, till skillnad från våra motståndare, sysslat med handboll sedan vi lärde oss gå. Efter ett tag var vi några som flyttades upp till "a-laget", det var helt enkelt det bästa handbollslaget på Åland. Det var även i a-laget som alla någorlunda vuxna spelade. Träningsmängden ökade successivt och till slut var det träning eller match sex dagar i veckan. Utöver handbollen skulle vi helst också träna simning en gång i veckan och gå på gym en gång i veckan. Själva handbollsträningarna inleddes med konditionsträning, därefter allmänstyrka och teknikträning. På slutet fick vi göra det vi gillade mest, spela handboll. Det här konceptet fungerade inte, speciellt inte för oss som drogs med skador hela tiden. Jag hade mycket knäproblem under högstadietiden och jag kunde inte ens vara med på skolgymnastiken. Dessutom har jag haft armbågen ur led, handleden slutkörd, fingrarna var alltid skadade... Ja, ni hör ju. Jag har nog haft alla vanliga handbollsskador. När jag var 16 år bestämde jag mig för att sluta på handbollen. Den galna träningsmängden, alla skador och att vi fortfarande ändå förlorade alla matcher. Mitt sug försvann.

Sena tonåren
När jag hade slutat med handbollen tog jag en period för min kropp att läka, jag minns inte hur lång tid det gick. Men jag tränade ingenting under en lång tid och sedan blev min kropp faktiskt bra, jag har inte några större men av alla handbollsskador. Jag började sedan träna igen, den här gången på gym med både styrka och gruppträning. Motivationen var väl så där, men jag tränade tillsammans med andra kompisar som också slutat på handbollen. I samma veva träffade jag min pojkvän (som jag fortfarande är tillsammans med, 6 ½ år senare!) och det var väl inte bara en gång som jag prioriterade att umgås med honom framför att gå till gymmet. Sedan började jag få problem med fötterna, det gjorde ont i varje steg jag tog. Det visade sig vara en genetisk "felkonstruktion" på insidan av fötterna (en knöl ovanför fotvalvet och en sena som därför hamnade på fel), så jag opererade båda fötterna (inte samtidigt, så klart) och gick med gips i många veckor. Då hamnade träningen verkligen i skymundan. Efter det kom jag nog egentligen aldrig igång med träningen igen på riktigt, även om jag givetvis hade medlemskort på gymmet.

Nästan vuxen
När jag var 19 år flyttade jag till Stockholm för att börja plugga juridik. Det var full fart från första början. Full fart med att plugga, umgås med vänner och festa. Detta varvade jag med mysiga sambokvällar, för nu hade jag äntligen flyttat ihop med min Adam. 2010 insåg jag att min kropp inte riktigt var densamma mer, så jag började äta enligt GI. Jag blev medlem på SATS och tränade väl max en gång i veckan. Dyrt träningskort... När ett år hade gått sade jag upp mitt medlemsskap på SATS, det blev för dyrt att betala utan att träna. Dessutom var jag ju rätt smal, så jag tyckte att det inte var så viktigt med träning. Sedan började jag slarva med maten (återigen, jag var ju rätt smal - så då kunde jag ju unna mig lite godsaker). Sommaren 2011 tränade jag flitigt med sikte på Tjejmilen, vilken jag sprang (joggade) och var stolt över mig själv. Jag köpte träningskort på Frescatihallen, gymmet som ligger några hundra meter hemifrån. Jag tränade inte många gånger där, jag gillade inte stället och var väl ganska omotiverad till träning. Sedan åkte jag iväg till Bryssel under första kvartalet 2012 och där promenerade jag till och från jobbet varje dag. Så smög sig kilona på igen och sommaren 2012 bestämde jag mig, en gång för alla. Nu ska kilona bort och den här gången ska jag förändra min livsstil, jag började med LCHF fullt ut (under åren hade jag kört LCHF i perioder, ett dåligt koncept). Jag älskar egentligen träning, så varför inte se till att även göra det jag älskar? Jag blev återigen medlem på SATS (september 2012), eftersom jag trivdes bra där förra gången. Jag bestämde mig ganska tidigt för att ta hjälp av en PT för att klara av att träna med en kropp på 95 kg. Under hösten tränade jag ungefär 8-10 träningspass med min PT, resten av tiden körde jag egen träning. Jag provade på många olika gruppträningspass och testade mig fram. Jag föll för cyclingpulse, crosstraining, dancestep och bodybalance (som nu har bytts ut mot yoga). Sedan några veckor tillbaka kör jag på med small group två gånger i veckan, utöver det kör jag fortsättningsvis gruppträningsklasser som jag gillar och varvar det med egen styrketräning. Jag har dessutom börjat hitta träningskompisar här i Stockholm, som jag kan köra tillsammans med. Det är roligare att styrketräna tillsammans med andra!

Närmsta framtiden
Om några veckor är det slut på small group-träningen, då är min tanke att jag ska stå på egna ben med träningen. I höst kanske jag köper på mig några PT-timmar igen för att få hjälp att bli mitt starkaste jag och för att forma kroppen så att jag får lagom mycket synliga muskler.

Jag är redan stark, faktiskt. Speciellt benen, där är jag grymt stark och mina muskler är hårda som sten. Just nu är jag inne i världens träningsflyt och jag känner mig oövervinnerlig. Samtidigt är jag väldigt noga med att lyssna på kroppen och att variera träningen. Jag vill inte bli skadad, jag vill bara ha en stark kropp som klarar av det jag väljer att utsätta den för.

Idag köpte jag en träningsdagbok för att börja strukturera upp min träning (eftersom jag snart inte har min PT att luta mig tillbaka mot). Så nu ska jag fundera ut vilka mina träningsmål är och dessutom ska jag utföra några styrke- och konditionstester för att ha något att jämföra med efter ett tag.

Vad väljer du?

Buss:

Cykel:

Det är roligare om man är två

Dagen utvecklar sig väldigt bra. Dessutom vill Emelie köra ben idag, inte mig emot då det är min absoluta favorit!

Perfekt

Uppkrupen i soffan. Mjuka hemmakläder på mig. Miss Li:s nysläppta album på precis lagom hög volym. En kopp kaffe i handen. Tvättmaskinen surrar i bakgrunden. Regnet smattrar utanför. En helt oplanerad dag i kalendern.

Det känns som att den här dagen börjar alldeles perfekt.

Att utmana sig själv

Idag ska jag göra något som jag faktiskt tycker känns lite småläskigt. Jag har som sagt inget SL-kort just nu (det gick ut för en vecka sedan och jag testar klara mig utan kollektivtrafiken) och idag ska vi på studiebesök till en advokatbyrå på Regeringsgatan. Så med andra ord ska jag cykla hemifrån och ända in till city. Ni som någonsin varit inne i Stockholm city vet att trafiken ibland kan vara riktigt hetsig. Och där bland alla bilar ska jag alltså cykla. Jag vet, många människor gör det här dagligen. Men för mig blir det första gången jag cyklar bland riktigt livlig trafik.

Jag kommer först cykla hemifrån till Roslagstull, sedan in på Sveavägen och följa den ända fram till Sergels torg. Sedan är det bara en kort sträcka på Hamngatan innan jag är framme vid Regeringsgatan.

Min plan är att starta hemifrån i riktigt god tid och att leda cykeln uppe på trottoaren vid besvärliga ställen, om det behövs. Dessutom hoppas jag på att vara framme en stund innan studiebesöket börjar, så att jag hinner smita in på någon offentlig toalett och snygga till mig lite. Det känns inte som någon höjdare att komma in svettig på en fin advokatbyrå.

UPPDATERING: Äh, jag fegade ur. Eller min hjärna övertalade mig att det är bättre att ta premiärturen på cykel en annan dag när jag inte ska till en advokatbyrå. Så nu köper jag några enkelresor med SL så att jag kan ta mig till och från studiebesöket. Ikväll ska jag fundera ut en lämplig dag att cykla runt i city, för har jag gjort det en gång lär det ju inte vara så läskigt gång nummer två.

Varför är det så svårt?

Det blev ingen barfotalöpning igår. Jag måste skärpa mig och ta tag i den nu. Det är ju roligt och bra träning! Dock tror jag mitt största hinder är att det känns meningslöst att byta och om sticka iväg ut för endast drygt 20 minuter träning. Eventuellt kanske jag kan testa ta mina vanliga springskor i händerna och byta skor efter ett tag. Helst av allt vill jag ju kunna springa långt med barfotaskorna, men det är nog inte mina muskler redo för ännu. Jag kanske får putsa av dem och ta med till gymmet för att öva upp mig på löpbandet och sedan använda dem ute igen när mina muskler har vant sig lite mer.

Idag blir det i alla fall skola från 13-17 (grupparbete och föreläsning) och sedan cyklar jag direkt därifrån till gymmet, för veckans andra small group-pass.

Den bästa värken

Idag har jag träningsvärk. Inte så där grym träningsvärk som jag hade i princip hela hösten, men en sådan där skön värk som påminner mig om att jag pressat mig utanför bekvämlighetszonen. Det blev 11,34 km cykling (gymmet, tur och retur) och en timme tuff styrketräning. Extra stolt är jag över att jag gjorde utfallssteg (3x12) med 20 kg i varje hand och att jag klarade 120 kg liggande benpress under sista rundan (8 repetitioner). Jag börjar bli ganska stark (i alla fall i benen).

Just nu lyser solen och jag är lite sugen på att dra på mig barfotaskorna och ta en runda, det var alldeles för länge sedan sist. De är inte optimala att springa med när det är blött ute, så jag har dragit mig för att använda dem under flera veckor nu. Men nu är asfalten så gott som torr, vilket betyder att det är dags för mig att lägga i en högre växel med löpträningen. Nåja, jag ska rådfråga mina ben och se om de samtycker till lite tekniklöpning eller inte.

Sammanfattningsvis en bra måndag

Så var en ny vecka här - igen!

För mig har den här måndagen bestått av lektion, möte med ledningsgruppen för Juristdagarna och några timmar av ingenting här på eftermiddagen. Givetvis var planen att vara sjukt effektiv, men helt plötsligt har klockan rusat iväg och jag har inte fått så mycket vettigt gjort. Nu ska jag strax cykla iväg till gymmet, för att köra stenhårt på kvällens small group-pass. Efter träningen står det spenatsoppa på menyn. Jag har hört att man ska bli sjukt stark av spenat. Bra!

Hur går det med nyårsmålen?

Nu har det gått lite mer än tre månader på det här året, det vill säga att en fjärdedel av året är avklarat. Hur går det med nyårsmålen?

Det här är mina nyårsmål och så här går det:

1. Köpstopp på böcker hela 2013 (undantag för kurslitteratur och banbrytande LCHF-böcker).

- Det går riktigt bra! Jag har köpt kurslitteratur (nödvändigt) och jag beställde två böcker innan årsskiftet som levererades först under det här året. Men jag har faktiskt inte köpt några andra böcker, även om jag varit väldigt sugen flera gånger. Dessutom går det väldigt bra att läsa böcker jag redan har i bokhyllan, jag har ju så många fina olästa böcker där!

2. Hålla en mejeri- och alkoholfri vecka varje månad.
- Jag har varit utan mejerier och alkohol minst 7 dagar varje månad, men det var bara i januari som det blev 7 dagar i sträck. De övriga månaderna har jag haft mejerifria dagar lite nu och då, men inte en hel vecka utan. Alkohol har jag varit utan sedan 1 ½ månad tillbaka och det är verkligen skönt! Min kropp föredrar helt klart att inte behöva processa alkohol.

3. Fortsätta ta hand om min kropp med bra mat och träning.
- Ja, det gör jag verkligen. Jag kan med handen på hjärtat säga att jag tar mycket bra hand om min kropp just nu. Den får bra bränsle för att orka och den får tuff utmaning när jag tränar. Sedan får den välförtjänt vila mellan träningspassen också, inte att förglömma!

4. Göra mer medvetna inköp (ekologiskt, rättvisemärkt, närproducerat, begränsat med E-ämnen).
- Jag blir bättre och bättre på det hela tiden. Långt ifrån allt jag handlar hamnar i den "bra" kategorin, men jag försöker tänka aktivt på vad jag väljer för produkter. Många gånger tvingas jag dock välja den sämre varan, på grund av priset.

5. Uppleva något nytt varje månad (mat, träning, resa, äventyr).
- I januari åkte Adam och jag till Gran Canaria. Utöver det har jag inte fått in så jättemycket nytt i min vardag. Jag har visserligen testat nya träningsformer och lagat nya recept, men jag har svårt att verkligen få det att kännas som en upplevelse. Jag ska i alla fall fortsätta göra nya saker lite nu och då, det är bara hälsosamt tror jag!

6. Få ihop minst 230 träningstimmar under året.
- Just nu ligger jag ganska mycket efter det målet. I februari fick jag faktiskt inte till speciellt mycket träning, jag hade en dipp i motivationen just då. I dagsläget ligger jag på 48,32 träningstimmar, men jag borde ligga på ungefär 57,5 träningstimmar efter första kvartalet. Nu när jag har börjat cykla till träningen plockar jag däremot in väldigt mycket extra träningstid, så jag är fortfarande helt övertygad om att jag kommer nå målet. Dessutom åker Adam snart iväg till Moldavien och blir borta i två månader, så då kommer jag ha väldigt mycket mera tid för träning.

O, du sköna fredag

Idag är det fredag och veckan har gått väldigt snabbt. Visserligen har min "arbetsvecka" bara varat sedan i onsdags, så det är kanske inte så konstigt att den känns kort.

Jag har inte haft några lektioner idag, otroligt skönt! Istället har jag ägnat mig åt arbete med Juristdagarna 2013. Det har jag tänkt fortsätta med någon timme till. Lite senare idag tänkte jag cykla iväg till gymmet för att gå på klassen ABSolution, en lite tuffare variant av core. Eventuellt stannar jag kvar en stund efteråt och kör lite överkroppsstyrka.

Kvällen blir nog rätt lugn. Det lutar mot att kolla på Let's Dance och kanske några serieavsnitt. Eller så kryper jag ihop i soffan med en bra bok. Vi får helt enkelt se!

Fröken cykelhjälm

Jag ser ut som ett litet barn! Haha. Ni är tillåtna att skratta ni med. Själv försöker jag tänka "det är inte utseendet som är viktigast, säkerheten kommer först". Förhoppningsvis vänjer jag mig med cykelhjälmen om ett tag, så att det blir den mest naturliga saken i världen. Just nu känns det bra märkligt med hjälm.

Några dagar av skola, träning och cykelfix

I tisdags tränade jag alltså tillsammans med Emelie. Vi fick tyvärr inte plats på indoor running-klassen, så vi körde styrketräning med fokus på överkropp istället. Det var roligt att köra tillsammans med Emelie, eftersom vi båda slog på tävlingsinstinkten och ökade vikt/repetitioner på flera av övningarna.

Juridikstudier?

I går började jag min allra sista kurs (bortsett från kursen "examensarbete 30 hp") på juristutbildningen. Hjälp! Kursen heter Law and Information Communication Technology (Law & ICT) och handlar alltså om juridiken kring informationstekniken. Vi startade upp med att gå igenom den tekniska biten, så igår fick vi lära oss om skillnaden mellan internet och World Wide Web, de olika komponenterna i en dator, hur olika typer av nätverk fungerar, hur datorer blir tilldelade en ip-adress och hur man räknar binära tal. Det var ganska tufft, men som tur är sa läraren att mycket av det tekniska egentligen är överkurs - men att det kan vara bra att vi har hört det en gång i alla fall. Idag handlade lektionen om lite mer konkreta saker, nämligen legal risk management (ska man agera preventivt och undvika risker, eller ska man agera i efterhand och reparera uppkomna risker?).

Gårdagskvällen spenderade jag på gymmet, första small group-passet på över en vecka (vår PT var bortrest över påsken). Det var roligt att träffa alla igen och härligt att pressa kroppen till max! Eftersom det var så fint väder cyklade jag till gymmet. Det gick finfint på vägen dit. Det är nästan 6 km och det tog cirka 25 minuter, vilket är ganska exakt lika lång tid som det tar med kollektivtrafiken. Dessvärre gick det sämre att cykla hem. Efter halva sträckan märkte jag att mitt framdäck var helt platt. Punka. Så jag fick leda cykeln hem istället. Det tog lång tid och jag var väldigt irriterad på min cykel. När jag berättade om punkan för min kära sambo svarade han bara lugnt "vi åker till stan imorgon och köper ny innerslang, inga problem".

Från hemmet till gymmet per cykel.

Så idag har vi varit till stan och köpt några viktiga saker till min cykel: innerslang, ringklocka, vajerlås och cykelhjälm. Nu har vi precis varit ute på gården och fixat cykeln, så förhoppningsvis ska jag kunna använda den väldigt mycket framöver. Mitt SL-kort går nämligen ut idag och jag har tänkt klara mig utan SL-kort nu (i alla fall försöka). Det flesta ställen jag besöker ligger max 7 km bort, så det känns ganska rimligt att jag skulle klara mig med cykeln.

Världens snällaste sambo!

Det är även därför jag har köpt en cykelhjälm. Inom mig finns det fortfarande någon form av tonårstrots som tänker att det är så töntigt med cykelhjälm, men samtidigt inser jag ju vilken billig livförsäkring en cykelhjälm är. Ska jag börja cykla i centrala Stockholm med livlig trafik så känns faktiskt en cykelhjälm väldigt viktig. Igår när jag cyklade till gymmet mötte jag många andra cyklister och alla utom en (!) hade cykelhjälm. Jag kände mig som den töntiga personen eftersom jag inte hade cykelhjälm. Från och med nu är det alltså ändring på den saken. (Ja, jag kan lägga upp en bild på mig med cykelhjälm lite senare. Tyvärr klär jag inte speciellt bra i hjälm.)

Sista dagen på ledigheten

Idag har jag haft en ganska lugn dag, sista dagen på påskledigheten för min del. Jag har varit en sväng till Stockholms stads juridiska avdelning och skrivit under arbetsavtalet rörande sommaren. Sedan har jag tvättat, diskat och plockat undan i lägenheten. Nu har jag precis börjat läsa senaste numret av LCHF-magasinet (det kommer bara 4 nummer per år, så det gäller att läsa varje nummer riktigt låååångsamt!).

Om drygt 40 minuter ska jag åka iväg till SATS Odenplan, där jag ska träna tillsammans med Emelie (nyfunnen vän som också gillar LCHF och träning). Förhoppningsvis får vi plats på klassen "indoor running" (ungefär som en spinningklass, fast på löpband), men om vi inte får plats blir det styrketräning i gymmet istället. Hur som helst ska det bli superkul att träna tillsammans med Emelie!

Påsken kom och gick

Nu har en hel lång påskhelg gått. Snabbt som sjutton gick tiden, som alltid. I fredags storstädade Adam och jag badrummet och köket. På kvällen åt vi gott och kollade på Let's Dance. I lördags kom min lillasyster Fanny hit till Stockholm och vi spenderade dagen i city. Mitt i allt sprang vi på Emelie, en tjej jag lärt känna via ett LCHF-forum. Kul! När vi kom hem till lägenheten var Adams familj här på besök, de hade några timmar i Stockholm och valde att spendera dem hos oss. När de hade åkt iväg mot färjan gjorde vi (Adam, Fanny och jag ) oss i ordning för kvällens påskmiddag hos Sandra och Marcus. Det var väldigt trevligt, med god mat och bra sällskap! Under söndagen gjorde vi inte mycket, en promenad i solskenet fick vi till och en film på kvällen. Idag (måndag) har vi vandrat runt i affärer igen, den här gången shoppade Fanny loss (jag var tyvärr bara med som sällskap). Vid middagstid kom min familj och plockade upp Fanny, så nu är det bara Adam och jag kvar hemma i lägenheten. Det känns lite tomt att bara vara två personer här. Tänk då hur tomt det kommer bli för mig när Adam ska vara i Moldavien i två månader!