Min träningsbakgrund

Nu tänkte jag försöka skriva ihop ett blogginlägg om min träningsbakgrund. Om du inte är intresserad av det kan du absolut låta bli att läsa den roman som det här inlägget blev. För mig var det intressant att reflektera över mina tidigare träningserfarenheter, för er är det kanske ganska ointressant. Så kan det vara ibland.

Barn
Som barn tränade jag gymnastik. Jag minns det mest som att vi lekte, gjorde lite kullerbyttor och klättrade på redskapen. Träning för barn ska väl i och för sig vara lek, så det stämmer säkert. När jag slutade med gymnastiken inleddes en period där jag provade på alla möjliga olika sporter. Jag kommer inte ens ihåg hälften (tror jag?), men jag har i alla fall spelat fotboll, badminton och gått på karate. Det är jag hundra procent säker på. Ingen av sporterna passade mig riktigt, så det var därför jag bytte sport ofta.

Tidiga tonåren
När jag var 10 år började jag spela handboll. Det fortsatte jag sedan med ända tills jag var 16 år. Så om någon frågar mig vad jag har hållit på med för sport tidigare så svarar jag alltid handboll. Till en början tränade vi mest för att ha kul. Men när vi så småningom fick ihop ett lag började vi fokusera mer på att spela matcher. Vi spelade i Upplandsserien och kom alltid (?) sist. Tekniken var inte den bästa och vi hade inte, till skillnad från våra motståndare, sysslat med handboll sedan vi lärde oss gå. Efter ett tag var vi några som flyttades upp till "a-laget", det var helt enkelt det bästa handbollslaget på Åland. Det var även i a-laget som alla någorlunda vuxna spelade. Träningsmängden ökade successivt och till slut var det träning eller match sex dagar i veckan. Utöver handbollen skulle vi helst också träna simning en gång i veckan och gå på gym en gång i veckan. Själva handbollsträningarna inleddes med konditionsträning, därefter allmänstyrka och teknikträning. På slutet fick vi göra det vi gillade mest, spela handboll. Det här konceptet fungerade inte, speciellt inte för oss som drogs med skador hela tiden. Jag hade mycket knäproblem under högstadietiden och jag kunde inte ens vara med på skolgymnastiken. Dessutom har jag haft armbågen ur led, handleden slutkörd, fingrarna var alltid skadade... Ja, ni hör ju. Jag har nog haft alla vanliga handbollsskador. När jag var 16 år bestämde jag mig för att sluta på handbollen. Den galna träningsmängden, alla skador och att vi fortfarande ändå förlorade alla matcher. Mitt sug försvann.

Sena tonåren
När jag hade slutat med handbollen tog jag en period för min kropp att läka, jag minns inte hur lång tid det gick. Men jag tränade ingenting under en lång tid och sedan blev min kropp faktiskt bra, jag har inte några större men av alla handbollsskador. Jag började sedan träna igen, den här gången på gym med både styrka och gruppträning. Motivationen var väl så där, men jag tränade tillsammans med andra kompisar som också slutat på handbollen. I samma veva träffade jag min pojkvän (som jag fortfarande är tillsammans med, 6 ½ år senare!) och det var väl inte bara en gång som jag prioriterade att umgås med honom framför att gå till gymmet. Sedan började jag få problem med fötterna, det gjorde ont i varje steg jag tog. Det visade sig vara en genetisk "felkonstruktion" på insidan av fötterna (en knöl ovanför fotvalvet och en sena som därför hamnade på fel), så jag opererade båda fötterna (inte samtidigt, så klart) och gick med gips i många veckor. Då hamnade träningen verkligen i skymundan. Efter det kom jag nog egentligen aldrig igång med träningen igen på riktigt, även om jag givetvis hade medlemskort på gymmet.

Nästan vuxen
När jag var 19 år flyttade jag till Stockholm för att börja plugga juridik. Det var full fart från första början. Full fart med att plugga, umgås med vänner och festa. Detta varvade jag med mysiga sambokvällar, för nu hade jag äntligen flyttat ihop med min Adam. 2010 insåg jag att min kropp inte riktigt var densamma mer, så jag började äta enligt GI. Jag blev medlem på SATS och tränade väl max en gång i veckan. Dyrt träningskort... När ett år hade gått sade jag upp mitt medlemsskap på SATS, det blev för dyrt att betala utan att träna. Dessutom var jag ju rätt smal, så jag tyckte att det inte var så viktigt med träning. Sedan började jag slarva med maten (återigen, jag var ju rätt smal - så då kunde jag ju unna mig lite godsaker). Sommaren 2011 tränade jag flitigt med sikte på Tjejmilen, vilken jag sprang (joggade) och var stolt över mig själv. Jag köpte träningskort på Frescatihallen, gymmet som ligger några hundra meter hemifrån. Jag tränade inte många gånger där, jag gillade inte stället och var väl ganska omotiverad till träning. Sedan åkte jag iväg till Bryssel under första kvartalet 2012 och där promenerade jag till och från jobbet varje dag. Så smög sig kilona på igen och sommaren 2012 bestämde jag mig, en gång för alla. Nu ska kilona bort och den här gången ska jag förändra min livsstil, jag började med LCHF fullt ut (under åren hade jag kört LCHF i perioder, ett dåligt koncept). Jag älskar egentligen träning, så varför inte se till att även göra det jag älskar? Jag blev återigen medlem på SATS (september 2012), eftersom jag trivdes bra där förra gången. Jag bestämde mig ganska tidigt för att ta hjälp av en PT för att klara av att träna med en kropp på 95 kg. Under hösten tränade jag ungefär 8-10 träningspass med min PT, resten av tiden körde jag egen träning. Jag provade på många olika gruppträningspass och testade mig fram. Jag föll för cyclingpulse, crosstraining, dancestep och bodybalance (som nu har bytts ut mot yoga). Sedan några veckor tillbaka kör jag på med small group två gånger i veckan, utöver det kör jag fortsättningsvis gruppträningsklasser som jag gillar och varvar det med egen styrketräning. Jag har dessutom börjat hitta träningskompisar här i Stockholm, som jag kan köra tillsammans med. Det är roligare att styrketräna tillsammans med andra!

Närmsta framtiden
Om några veckor är det slut på small group-träningen, då är min tanke att jag ska stå på egna ben med träningen. I höst kanske jag köper på mig några PT-timmar igen för att få hjälp att bli mitt starkaste jag och för att forma kroppen så att jag får lagom mycket synliga muskler.

Jag är redan stark, faktiskt. Speciellt benen, där är jag grymt stark och mina muskler är hårda som sten. Just nu är jag inne i världens träningsflyt och jag känner mig oövervinnerlig. Samtidigt är jag väldigt noga med att lyssna på kroppen och att variera träningen. Jag vill inte bli skadad, jag vill bara ha en stark kropp som klarar av det jag väljer att utsätta den för.

Idag köpte jag en träningsdagbok för att börja strukturera upp min träning (eftersom jag snart inte har min PT att luta mig tillbaka mot). Så nu ska jag fundera ut vilka mina träningsmål är och dessutom ska jag utföra några styrke- och konditionstester för att ha något att jämföra med efter ett tag.