Lätt att vara efterklok

Om jag kunde backa tillbaka tiden till början av september skulle jag säga åt mig själv att inte göra det så förbannat svårt för mig själv. Varför har jag valt ett uppsatsämne som är större och mer komplicerat än nödvändigt? Visst, det är ett ämne jag är intresserad av. Men det är ett förbannat komplext ämne som troligen saknar ett konkret svar.

21 dagar, men vem räknar?

Om exakt tre veckor är uppsatsen inlämnad. Tre ynka veckor. Nu gäller det att bita ihop och härda ut. Tre veckor är ingenting. 21 dagar.

Presumtion om dominans

Jag lever! Ifall ni undrade.

Just precis NU känns uppsatsångesten hanterlig och jag har har hittat en fungerande metod för att klara av att koncentrera mig till max. Det funkar i alla fall för stunden, vet med mig att jag är en person som behöver ombyte. Så den här metoden kanske bara funkar en vecka. Vi får se.

Min metod just nu är i alla fall att börja skriva på uppsatsen senast 07:30 (morgonpigg), sittandes i sängen med mitt lilla "databord" över benen så att jag slipper ha datorn i famnen. Sovrummet funkar bra för mig, för det är vårt tråkigaste rum. Jag ser inte ut genom fönstret och det finns inte mycket annat som kan locka iväg mina tankar. Fönstret i sovrummet har jag lite, lite öppet. Då hålls hjärnan sval medan resten av kroppen har det gött under täcket. Bredvid mig har jag kaffe/vatten/energidryck/choklad/nötter/hallon, så att jag undviker alla energidippar. En gång i timmen tar jag en bensträckare och stretchar ut kroppen. Eventuellt passar jag på och kollar lite sociala medier också.

Nu ska jag återgå till uppsatsen. Skriver för tillfället om att höga marknadsandelar kan presumera en dominant position (och på så sätt kan den utredande myndigheten/domstolen slippa gå in på den väldigt krångliga marknadsdefinitionen och SSNIP-testet) och varför/varför inte detta kan appliceras på Google. Låter säkert som hebreiska för de flesta av er. Intresserade kan (kanske...) få läsa uppsatsen när den är klar!

Som en klubbad säl

Idag är jag så sinnessjukt trött. Jag har varit vaken i mer än två timmar och fortfarande ser jag suddigt och det känns som om jag inte kan öppna ögonen ordentligt. Jag häller i mig kaffe, men det känns inte som om det ger någon effekt. Funderar seriöst på att krypa ner i sängen igen och ta en powernap.

Dagens absolut bästa

Efter dagens publicering av tentaresultat (nationalekonomin) kan jag lättat konstatera att jag bara behöver slutföra uppsatsen och försvara den. Sedan är jag färdig jurist.


!!!!!!!!!!!!! Ofattbart. Mindre än två månader kvar.

Pumpa musik sju på morgonen

När man stiger upp klockan 05:30 får man skev tidsuppfattning. Till exempel lade jag för en stund sedan (strax efter sju) på musik på ganska hög volym. När jag insåg att grannarna kanske sover fortfarande sänkte jag musiken lite. Men bara lite.

Äsch!

Idag är koncentrationen och flowet som bortblåst. Jag försöker dock att inte stressa upp mig för det, utan tillåta mig själv att det går lite trögt idag.

Just nu dricker jag en kopp kaffe och försöker strukturera mina tankar. Förhoppningsvis får jag en produktiv eftermiddag trots en sämre förmiddag.

Belöning: en kortare pluggpaus

Idag avbröt jag mitt sociala medier-förbud lite tidigare, eftersom jag faktiskt jobbat så otroligt intensivt under förmiddagen och tidig eftermiddag. Jag är väldigt nöjd med vad jag har fått skrivet idag, både textmässigt och mängdmässigt. Nu tillåter jag mig själv en lång dusch och att pyssla om mig själv en stund (medan jag funderar på vilken del av uppsatsen jag ska ge mig på härnäst), så att jag orkar med någon timme plugg ikväll igen.

Så, Veronica Maggios senaste album åker på på högsta volym för att optimera pluggpausen!

Humöret på topp!

Jag har haft en strålande helg! Vilket gjorde att jag startade den här uppsatsveckan med riktigt skrivflyt. Just nu har jag lunchpaus, för att sedan återgå till att skriva lika flitigt på uppsatsen under eftermiddagen. Hoppas ni också har en bra start på veckan!

Två bra och en semi-dålig

Bra: Det har fungerat strålande att ha sociala medier-förbud!
Bra: Jag har hittat en fantastiskt bra och träffsäker artikel som kommer lyfta hela min slutsats till en mycket högre (vetenskaplig) nivå.
Semi-dålig: Artikeln är på en så hög vetenskaplig nivå att jag nästan kollapsar. Hur jag ska förvandla inspirationen och få in det i min uppsats på ett bra sätt är ännu oklart, men jag tänker att det kommer lösa sig.

Nu tar jag en ledig kväll och så fortsätter jag imorgon (efter en välbehövlig sovmorgon)! Den här helgen har jag bara två planer (utöver uppsatsskrivandet): att tillaga och äta musslor samt att gå på bio.

Idag är det en bra dag

Om drygt 20 minuter ska jag logga ut från alla sociala medier, stänga av nyhetsmorgon och ta på mig glasögonen. Då är det dags för seriöst uppsatsskrivande. Jag har en bra känsla i kroppen idag och just idag tror jag på mig själv och min förmåga.

Desperata tider kräver desperata åtgärder

Är det något jag är bra på så är det att göra det jag bestämmer mig för. Har jag satt upp några regler för mig själv så kommer jag följa dem (speciellt om jag talat om för andra att dessa regler gäller, därav detta inlägg). Tyvärr tycks detta inte fungera helt optimalt när det kommer till uppsatsen, men det ska jag komma till rätta med.

De kommande 6 vardagarna (fredag, måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag) har jag sociala medier-förbud under de timmar jag förväntas skriva på uppsatsen (mina egna förväntningar alltså). Det innebär att jag inte får kolla Facebook, Instagram, Bloglovin, Twitter eller Facebook Messenger mellan vissa tider. Tiderna är följande:

07:30-12:00 (4½ h)

13:00-16:30 (3½ h)

Jag är alldeles övertygad om att världen inte kommer gå under bara för att jag slår av notis-/aviseringsfunktionerna och håller mig från att kolla in sociala medier. Men OM världen helt plötsligt börjar gå under, kan inte någon vänlig själ skicka ett sms eller ringa mig då? Vore ju sjukt onödigt om jag fortsatte skriva på uppsatsen ända in i sista sekund. Om världen ändå ska gå under vill jag göra något roligare av min sista tid.

Ångesten utbytt till en ny ångest

Nu har jag hittat en fantastiskt bra bok som i ett svep sopade undan all min ångest och frustration gällande kapitlet om The Network Economy. Men påhittig som jag är skapade jag genast något nytt att känna ångest över. Den här gången är jag fullständigt övertygad om att jag aldrig kommer få ihop tillräckligt många sidor, tiden finns inte. Samtidigt vet jag att jag i våras skrev en 10 sidor lång uppsats på mindre än två dygn (borträknat litteraturstudierna). Så varför skulle jag inte kunna få ihop 50 sidor text på 6 ½ vecka (och då har jag ju ändå skrivit ett antal sidor redan)? Suck. Suck. Suck. Det är väl min hjärna som vill säga att jag kommit igång för sent, som vanligt.

Jag blir så trött på mig själv ibland.

Dags att återgå till uppsatsen, jag har ju som sagt en massa sidor att fylla med text.

Dagens sällskap

Detta är alltså mina bästa vänner i kampen mot skrivkrampen. Inte så mycket juridik, vilket kan förklara mina svårigheter med att få något vettigt nedskrivet. Det är ju jurist jag ska bli.

Prestigelöst skrivande

Den här torsdagen bjuder på många timmars uppsatsskrivande och jag har bestämt mig för att prestigelöst skriva ner allt jag känner för i det kapitlet som orsakat min skrivkramp (avsnittet som ska beskriva vad the network economy är för något. Förhoppningsvis kommer det här hjälpa mig vidare.

I övrigt ser jag fram emot ett högintensivt pass Prformance på SATS Regeringsgatan (CrossFit-inspirerad klass). Det här SKA bli en bra torsdag, det har jag bestämt.

Don't think too much. You will create a problem that wasn't even there in the first place.

Hoppsan, ett blogginlägg!

Hej!

Efter fyra månader kom behovet av att blogga tillbaka. Jag har dock ingen ambition alls med bloggen den här gången. Det får helt enkelt bli min ventil och min dagbok.

Just nu är jag inne på sista terminen av utbildningen, jag har haft alldeles för mycket att göra under hösten och det har gjort att mitt uppsatsskrivande har blivit lidande. Nu börjar tiden rinna ifrån mig, vilket gör att ångesten och stressen ökar för varje dag. Att jag dessutom drabbats av skrivkramp (jag kan INTE få ner ett enda vettigt ord akademisk engelska) förbättrar inte situationen.

Så för tillfället kommer bloggen troligen präglas av frustration, ångest och irritation. Förhoppningsvis ger det med sig snart, för jag vill verkligen, verkligen, verkligen ta min juristexamen i mitten av januari.

Nu ska jag dock slänga på någon bra podd och laga middag.

Jag försöker visualisera och se mig själv som färdig jurist.
Kanske kan hjälpa motivationen på traven?

Sista inlägget

Efter lite funderande har jag bestämt mig för att lägga det här med bloggandet på is. Troligtvis för all framtid, men åtminstone för tillfället. Orsaken till detta är enkel, jag har helt enkelt inte lust att blogga längre och det känns onödigt att krysta fram inlägg bara för att. Vill man följa mig så finns jag så klart kvar, som vanligt, på Facebook, Instagram (LindforsJulia) och Twitter (LindforsJulia).

Jag kommer inte radera bloggen, men det kommer inte komma upp några nya inlägg här.

Tack till er som läst och följt bloggen, vissa av er har säkert funnits med ända sedan jag började blogga år 2006. Andra har kanske trillat in senare, oavsett: TACK och hej då!

En ny vecka

Så var en mycket intensiv, men rolig, helg till ända. Jag hade alltså besök av två av mina systrar och det var alldeles underbart att få hänga med dem.

Samtidigt som mina systrar åkte hem igår kväll kom Adam hem från festivalen. Han var lite lagom sliten och trött och väldigt solbränd. Skönt att ha honom hemma lite! Nu blir han faktiskt hemma i en och en halv vecka, rekord - eller något.

Törnrosa

Min lillasyster, som kan sova hur länge som helst, har gott inflytande på mig. Jag somnade innan 12 igår och vaknade nu, nästan 11 timmar senare. Jag har dubbelkollat klockan flera gånger, men den tycks stämma. Jag har alltså sovit betydligt fler timmar än vad jag gjort på lääänge. Skönt. En kopp kaffe på det här då, så ska jag väl vara en pigg och glad syster resten av helgen!

Konstgjord energi

Nu har jag för andra gången den här veckan sovit en sväng efter jobbet. Övriga powernaps jag har tagit under min livstid kan jag räkna på ena handen.

Efter att jag vaknat till liv svepte jag en sockerfri Redbull och sedan städade jag undan lite i lägenheten. Det måste ju se hyfsat ut nu när jag ska ha två systrar på besök. Dock får de leva med att jag inte orkat dammsuga. Som tur är så är jag den mest pedantiska av oss systrar, så om jag tycker det är lagom städat så tycker de helt säkert att det är okej.

Nu väntar jag bara på att klockan ska gå och sedan ska jag åka iväg till Danderyd för att möta upp Frida. Längtar!

Tröttmössa

Jösses vad trött jag var (är) när klockan ringde i morse! Tur att det är helg om sex timmar för min del.

Återigen sitter jag i receptionen och det är nästan stiltje här idag. Telefonen har ringt en gång på en timme. Jag var till och med tvungen att kontrollringa till jobbtelefonen för att se att den fungerar. Det gör den.

Idag kör jag "Casual Friday" här på jobbet. Skrynklig blus, blåjeans och gröna tygskor. Ibland orkar jag inte med kjol, kavaj och klackar. Tack och lov finns det inte någon dresscode på mitt sommarjobb (förutom typ "hel och ren"), skönt dagar som denna när tröttheten är så påtaglig.

Igår kväll hängde jag med Christine, det var supertrevligt att umgås och prata om allt och ingenting. Väldigt mycket om den bransch vi valt och snart ska ta klivet in i på riktigt. Juristvärlden, en liten ankdamm.

Ikväll kommer min ena lillasyster, Frida, till Stockholm för att hänga med mig över helgen. Imorgon kväll ansluter vår storasyster, Jenny, också över middag och vin. Det ska bli trevligt värre! Tyvärr har inte vår tredje syster (Fridas tvilling, Fanny) möjlighet att komma med.

Kontorsråtta

Denna torsdag spenderar jag på kontoret. Dagen till ära sitter jag i receptionen under förmiddagen. Det kommer jag förövrigt göra alla dagar nu under mina tre sista veckor på sommarjobbet. Att sitta i receptionen innebär för mig att svara i telefon, koppla telefonsamtal till rätt jurist samt ta emot besökare. När jag har dötid kan jag sysselsätta mig med juridiska frågeställningar. Just nu har jag kaffepaus, men eftersom receptionen inte kan stänga bara för att jag är kaffetörstig så sitter jag och har paus framför datorn.

Working hard or hardly working?
Lugn förmiddag på jobbet.

Efter jobbet ska jag hem till min studiekompis Christine för att äta middag. Vi träffas allt för sällan nu när vi inte läser några kurser tillsammans (vi har inte läst samma specialkurser), så gissningsvis har vi mycket att prata om nu när vi äntligen ses. Kul!

Trettio minuter senare

God morgon! Vaknade precis till liv efter en liten tupplur på soffan. Jag kollade på en dokumentär om överviktiga barn och mitt i allt vaknade jag och klockan visade en halvtimme senare.

Det var skönt, det kan jag inte förneka. Även om jag är en stark motståndare mot att sätta i system att sova en stund efter skolan/jobbet.

Varför inte?

Följ min blogg med Bloglovin

Istället för kaffepaus

Ni är några tappra själar som kikar in här på bloggen dagligen. Ledsen att dag efter dag göra er besvikna!

Här spenderar jag min sommar.



Nu sitter jag på jobbet och väljer att skriva ett blogginlägg med en kopp kaffe vid datorn, istället för kaffe tillsammans med kollegorna i lunchrummet.

Så vad har jag för nytt att blogga om nu då? Nä, inget speciellt. Adam har kommit hem från Moldavien (äntligen!) och det är underbart. I skrivande stund är han dock på väg till Göteborg för att gå på festival, Metaltown. Så jag fick ha honom hemma i tre dagar och nu ska han vara borta i fem dagar, igen. Tråkigt, så klart, men samtidigt kul för honom att gå på konserter och leva festivalliv. Själv är jag tacksam över att slippa. Jag varken gillar musiken eller festivalliv. Så jag är rätt nöjd med att vara hemma i Stockholm!

Idag ska jag eventuellt köpa en grill (den förra blev stulen när vårt källarförråd tömdes), i så fall ska jag nog inviga den till helgen när min storasyster Jenny kommer på besök.

Om 8 timmar landar min älskade Adam på Arlanda.
Efter 8 veckor i Moldavien.
Jag svävar på moln och
har fjärilar i magen,
trots att vi snart varit tillsammans i 7 år.
Magiskt!

Dagens träningspass

- Lätt jogg på löpbandet med 2 % lutning, 10 minuter (uppvärmning)
- Squats, 3x10 (40 kg - 50 kg - 50 kg)
- Marklyft, 3x10 (50 kg - 50 kg - 50 kg)
- Bröstpress i maskin, 3x10 (30 kg - 30 kg - 25 kg)
- Tricepspress i TRX, 3x10 (kroppsvikt)
- Latsdrag, 3x10 (35 kg - 35 kg - 35 kg)
- Plankan, 1 minut

Passet gick relativt snabbt, men tyvärr fick jag ägna mycket tid åt att köa till redskap och anpassa mitt pass till lediga maskiner. Jag körde i alla fall igenom ben, rumpa, rygg, bröst, armar och mage.

Fem bra saker är bättre än fyra dåliga

Idag har det både varit en riktigt bra dag och en ganska kass dag, på en och samma gång. Vi börjar med de dåliga sakerna, så att det här inlägget kan avslutas i en positiv anda.

Dåliga saker med den här dagen:
1. Jag upptäckte flera gråa hårstrån på mitt huvud idag. Jag tror att de tillhörde mig (de satt fast i alla fall). Inte okej. Jag är 23 år UNG.
2. Jag spanade in mig själv när jag gjorde plankan på gymmet och kunde ledsamt konstatera att den där fylliga, putiga rumpan är ett minne blott. Kvar är något platt och slappt som jag inte alls vill kännas vid. Nu blir det rumpträning för hela slanten, resten av mitt liv.
3. Jag satt i receptionen och fick lyssna på en gubbes klagomål i telefon. Klagomål som inte ens berörde juridiska avdelningen. Till slut avbröt jag honom och sa att jag måste ta nästa ärende nu. Sedan lade jag på utan att invänta svar. Det kändes taskigt, men jag hade inte så mycket annat val.
4. Jag provade ett par shorts i storlek 42. De gick inte ens över låren. Vilket ju blir väldigt konstigt om man läser den informationen i kombination med punkt två här under dåliga saker.

Bra saker med den här dagen:
1. Jag vaknade pigg klockan 6, tio minuter före väckarklockan!
2. Arbetsdagen var betydligt lugnare än vad jag upplevt hittills i sommar.
3. Jag shoppade lite efter jobbet. Hårfärg (se första punkten under dåliga saker), body lotion, två linnen och en t-shirt. Kläderna köpte jag i storlek M, för då satt de lite skönt slappt. Det kan tyckas märkligt (se sista punkten under dåliga saker).
4. Jag kom iväg till gymmet och kände mig stark! Squatsen var fina, marklyften gick galant och plankan var stabil.
5. Jag har nu förhoppningsvis trollat bort de gråa hårstråna för en tid framöver. Se punkt tre under bra saker.

Nu ska jag torka håret och inspektera resultatet. Och så ska jag äta middag. Sedan återkommer jag med hur dagens träningspass såg ut!

Redo att kicka igång!

Nu kör jag!

Det går verkligen segt med bloggandet nu. Liksom med träningen. Vad har hänt? Jag som knappt kunde tänka mig en vilodag i veckan för drygt en månad sedan. Nu är alla dagar vilodagar. Så vill jag inte ha det, varken bloggen eller träningen ska ha sommaruppehåll.

Därför är det jag som nu kombinerar dessa två genom att ställa lite krav på mig själv. I kväll kommer därför ett blogginlägg om dagens träningspass. Ja, det där träningspasset som jag ska köra efter jobbet.

På återseende!

Luften bor i mina steg

Hoppsan, den här blogginnehavaren tycks ha försummat sin blogg.

Nu dricker jag morgonkaffe och packar ner det sista i väskan. Ja, det stämmer. Jag är återigen på väg bort någonstans. Det är sällan det går mer än två veckor utan att jag har rest iväg, på kortare eller längre resor.

Om någon timme sitter jag på tåget mot Ludvika. De kommande dagarna ska jag spendera hos pappa med den delen av min familj. Min äldsta lillasyster från pappas sida, Emma, tar nämligen studenten på fredag!

På lördag åker min storasyster Jenny och jag buss från Falun och hela vägen ner till Kapellskär, där vi tar färjan över till Åland. För på söndag ska vi fira mina tvillingsmåsystrar från mammas sida, Fanny och Frida, som fyller 18 år den 10 juni!

Sedan åker jag hem till Stockholm igen på söndag. På måndag börjar sommarjobbet på riktigt!

Jag tror inte på det!

Bilden har jag snott från Frida.

Det här är galet. Mina små, söta, oskyldiga tvillingsystrar tänker fylla 18 år om tio dagar. När jag fyllde 18 år var jag VUXEN. Undrar om Fanny och Frida känner sig vuxna?

Sömn? Överskattat.

Nu har jag - äntligen - mailat in min PM-uppgift. Jag är långt ifrån nöjd med den, men jag hoppas på att bli godkänd och i skrivande stund är jag otroligt lättad över att ens ha fått ihop tio sidor.

Dagarna innan jag åkte till Moldavien fick vi välja ämne för uppsatsen. Jag valde ett svårt, men intressant ämne (enligt mig själv). Före jag reste iväg samlade jag ihop material, för tanken var ju att jag skulle skriva på uppgiften i Moldavien medan Adam jobbade med exjobbet. När jag landade på svensk mark igen i lördags hade jag tre av tio sidor skrivna. Söndagen ägnade jag åt uppgiften, vilket resulterade i att jag hade nästan sju sidor i söndagskväll. Igår jobbade jag för första gången på mitt sommarjobb, så det var mycket att ta igen - men jag visste att jag måste orka skriva på uppgiften när jag kom hem. Vid 22:30 igår gav jag upp. Då hade jag nio sidor (av tio) och allt var en salig röra. Jag hade insett att jag inte hade utrymme för att gå på djupet och jag skrev även klart slutdiskussionen långt innan jag hade övriga (fakta)delar klara i uppsatsen.

Jag bestämde mig för att sova en stund och sedan göra mitt bästa nu under morgontimmarna, innan det är dags för dag nummer två på sommarjobbet. Klockan 04:00 vaknade jag (även om klockan var ställd på 05:00) och satte igång. Nu, två timmar senare, är uppgiften inskickad och jag är glad att jag fick ihop något alls. Om en timme ska jag sitta på bussen på väg till jobbet.

Det är i alla fall tacksamt att bo i Norden när sådant här "händer". Att vakna 04:00 är inte så farligt då det redan (fortfarande?) är ljust ute.

Jag undrar om jag någonsin ska lära mig att prioritera och planera rätt. Att alltid göra skolsaker i sista stund är inte optimalt. Att stiga upp 04:00 för att slutföra en skoluppgift är inte optimalt. Speciellt inte när man samtidigt är mitt inne i upplärningsfasen för sommarjobbet.

Ikväll ska jag sova.

48.960

Det är alldeles otroligt hur mycket min sinnesstämning påverkas av att inte ha Adam i min närhet. Av vetskapen att det är hela fem veckor tills vi ses igen. I kväll har jag känt mig väldigt deppig. Försökte därför skriva ner allt jag har framför mig under den här tiden, för att peppa mig själv.

Utöver det som står på listan ska jag givetvis jobba och träna. Men ändå. Det är 24 timmar varje dygn. 168 timmar varje vecka. Vilket ger drygt 816 timmar innan vi ses igen. 48960 minuter. Alldeles för lång tid för att mitt hjärta ska orka vara glatt just nu.

Nu ska jag ta en dusch och dricka en kopp te. Sedan ska jag sova, för att orka med den allra första arbetsdagen på Stockholms stads juridiska avdelning imorgon.

Verkligheten väntade på mig

Igår kväll kom jag så hem efter min vistelse i Moldavien. Det var tungt och tråkigt att säga hej då till Adam, med vetskapen att vi nu har fem veckor ifrån varandra framför oss. Men jag har såväl skola som jobb att sköta här i Stockholm, medan Adams examensarbete är förlagt till Moldavien. Så vi får bita i det sura äpplet (som vi har serverat oss själva) och härda ut. Det kommer givetvis gå bra, även om det är tråkigare att vara på skilda orter än att vara sambos.

Idag skriver jag frenetiskt på min PM-uppgift. Deadline är på tisdag förmiddag och jag ska jobba nu inkommande fyra dagar (introduktion till sommarjobbet). Så min enda chans att skriva på uppgiften är idag samt imorgon efter jobbet. Det är med andra ord bara för mig att skriva, skriva, skriva. Fast känner jag mig själv rätt kommer allt detta skrivande leda till att jag snart får ägna mig åt att radera text istället. Maximalt 10 sidor (inklusive framsida och litteraturförteckning) lyder instruktionerna. Just nu är jag uppe i 6 sidor, utan att ens vara i närheten av klar med min juridiska riskanalys.

Obetydlig, men ändå betydelsefull.

Just nu är jag överlycklig.

För några veckor skrev jag en tenta i specialkursen Competition Law (konkurrensrätt). Ända sedan dag 1 på juristutbildningen har jag vetat att jag vill läsa konkurrensrätt. Så för mig betydde den kursen väldigt mycket. Trots detta kände jag, som alltid, att jag borde ha pluggat mer. Läst på bättre. Förberett mig ytterligare. För någon dag sedan pratade jag med Adam om den här tentan och jag sa att jag oroar mig över att inte ha klarat den, vilket i så fall skulle innebära att jag inte kan ta examen i januari som planerat. Men nu har jag fått resultatet. AB - högsta betyget. Jag fixade kursen. Jag fixade högsta betyget, med marginal till och med.

När jag såg betyget på hemsidan kom det faktiskt en liten glädjetår.

Tänk att en så obetydlig sak som ett kursbetyg kan kännas så betydelsefullt.

En eftermiddag i solen och lägenheten

Under gårdagseftermiddagen satt jag på en bänk i solen och läste. Alla moldaver satt i skuggan, så klart. De vill inte vara bruna. Adams handledare här i Moldavien bad till och med om ursäkt i förra veckan, eftersom hon varit på landet och jobbat utomhus och därför fått lite färg på armarna. Så vi framstår som väldigt märkliga då vi frivilligt söker oss till solen med så lite kläder på kroppen som möjligt. En man kom fram till mig och förklarade med kroppsspråk (engelskakunskaperna är inte överdrivet bra i det här landet) att jag inte behöver sitta i solen, utan att det finns sittplatser i skuggan. Jag log, gjorde tummen upp och sa "I like the sun". Lite senare kom en annan man fram till mig och började prata. Förvånande nog kunde han engelska, så jag förstod honom lite bättre. Han berättade att jag såg rysk ut, vilket nog var menat som en komplimang eftersom han frågade om han fick ta kort på mig (det fick han inte). Sedan frågade han om det var bibeln jag satt och läste.

"Bibeln".

Kvällen blev lugn, med middag hemma i lägenheten tillsammans med Adam. Vi spelade lite kort och testade smaksatta jordnötter. Vi hann smaka på bacon och salami igår, och kunde snabbt konstatera att vi inte hittade några nya favoriter i de smakerna.

Jordnötter med smak av bacon/ost/salami/kyckling.

I den här lägenheten sitter lampknapparna väldigt lågt.
Adam demonstrerar hur han tror det är tänkt att de ska användas.

Inredningen i lägenheten som Adam och Julia S hyr är lite speciell.
Köket, sett från soffan.

Till vänster om köket ser ni hallen, badrumsdörren och en bit av vardagsrummet.

Till höger om köket finner man balkongen (som mer eller mindre är ett
extra rum, då hela balkongen är inglasad).

Nu under förmiddagen har jag faktiskt jobbat lite med min PM-uppgift. Adam och Julia S är på kontoret/på studiebesök till en skola. Jag tänkte upprepa gårdagens koncept, det vill säga gå ut och sätta mig i solen nu under eftermiddagen.

Kyrkan med guldtak

Utan zoom.

Inzoomad bild.

Från Adams sovrumsfönster här i Moldavien ser man en kyrka med guldtak. Hur häftigt är inte det?

Mina första dagar i Moldavien

Hälsningar från Moldavien!

Ja, nu är jag alltså här i Moldaviens huvudstad Chisinau. Jag anlände i torsdags och än har jag några dagar kvar här, hemresan är först på lördag. Och det är otroligt härligt att vara här! Jag får umgås med Adam, jag får se ett nytt land och jag får njuta av varmt väder och gott vin.

Jag landade strax innan fyra på eftermiddagen i torsdags. Då åkte Adam och jag via lägenheten och sedan gick vi ut och åt middag. Vi valde att gå till Jack's Bar & Grill, där vi för en billig peng fick riktigt gott grillat kött och grönsaker. Till det drack vi supergott moldaviskt vin, vilket vi i och för sig har gjort alla dagar hittills... Äh, jag har ju någon form av semester här.

Utanför Jack's Bar & Grill första kvällen.

Under fredagen var Adam (och hans partner in crime gällande exjobbet, Julia S) iväg till en skola här i Chisinau. Jag roade mig i lägenheten med att sova länge och sedan göra mig lite hemmastadd. Framåt eftermiddagen promenerade jag iväg till stadshuset (där Adam och Julia S har sitt temporära kontor). Sedan åkte vi alla tre till Cricova, ett av landets vindistrikt. Där fick vi en guidad tur i den enorma underjordiska källaren (som är optimal för vinframställning tack vare den jämna, svala temperaturen). Det var väldigt intressant att se och fascinerande med en så enorm vinkällare. Vi åkte bil nere i vinkällaren för att ta oss runt under den guidade turen, så ni förstår att det inte var något litet ställe. Fredagskvällen ägnade vi sedan åt att göra middag hemma i lägenheten, dricka en hel del vin, lyssna på musik och umgås.

Ekfat (fyllda av vin under lagring) fanns det gott om, 250 liter i varje!

De här ENORMA vintunnorna används inte längre, men förr i tiden
lagrades vinet i så här stora ekfat.

Långa rader av mousserande vin. Varje dag vändes flaskorna för hand,
enligt vår guide kan en duktig person vända 40.000 flaskor på en dag!

Några, av många, moldaviska vinsorter. Flaskan näst längst till
vänster är min nuvarande favorit.

Lördagen inledde vi med att luncha ihop med en moldavisk kvinna som tidigare hjälpt några andra svenskar med sitt exjobb här. Efter lunchen var vi en sväng till deras historiska museum, eftersom det råkade vara gratis inträde på samtliga museum i staden just i lördags. Tanken var sedan att vi skulle besöka stadshusets tält som stod uppställt till firande av Europe Day, men de hann plocka bort allting innan vi hann dit. Istället ägnade Adam och jag eftermiddagen åt att äta jordgubbar och spana in den enorma marknaden där man kan köpa allt från tvättmedel till färska grönsaker. Middag åt vi hemma i lägenheten och sedan, senare under kvällen, mötte vi upp en kollega till Adam och Julia samt hennes kompis, för att kolla på Eurovision Song Contest tillsammans.

När vi kom hem mitt i natten möttes vi av kackerlackor i lägenheten. Fy fan! Så medan Adam slog ihjäl de synliga kackerlackorna gick Julia S och jag till närmsta nattöppna affär för att köpa insektsspray. Totalt hittills tror jag vi dödat 10 stycken kackerlackor. Otroligt äckligt, men tyvärr väldigt vanligt (tydligen). Besitter ni något magiskt knep för att bli av med kackerlackor så får ni gärna dela med er!

Igår, söndag, sov vi länge. Så jag inledde dagen med att vara lite stressad över all tid vi "förlorat" (men det var skönt att sova ut). Adam och jag spenderade dagen på tu man hand och vi styrde stegen mot stadens enda strand. Eftersom det inte finns något hav så ligger stranden vid en liten sjö. Moldaverna badade visserligen i det skitiga vattnet, men vi höll oss på land. Solen gav oss lite färg på våra bleka kroppar och det var riktigt härligt att ligga på stranden och läsa en bra bok. Efter någon timme promenerade vi tillbaka mot huvudgatan och började jakten på an middagsrestaurang. Vi valde till slut att äta på Beer House, en restaurang/bar i närheten av lägenheten. Jag åt en supergod grillad biff, medan Adam testade ölmarinerad fläskfilé som inte var riktigt lika saftig.

Ursäkta den dåliga hållningen, kan jag skylla den på skoskav?
Här är i alla fall sjön, stranden är på andra sidan sjön.

Runt sjön går denna fina strandpromenad.
Som ni ser är Chisinau en väldigt grön stad, något vi verkligen uppskattar!

Ja, det var härligt!

 

Adam svalkade sig med 0,5 liter öl. Pris? 13 leu,
vilket motsvarar ungefär 7 kronor.

Mätta och belåtna gick vi hem till lägenheten igen. Kvällen ägnade vi åt att tvätta och att kolla på Grease tillsammans med Julia S.

Nu är det plötsligt måndag och det är meningen att jag ska skriva på min PM-uppgift. Än har jag inte kommit igång, utan jag har tagit igen förlorad internettid (det vill säga, jag har läst bloggar). Snart ska jag äta lunch och sedan tror jag faktiskt att jag går ut i solen istället. PM-uppgiften kan kanske vänta en dag till? Adam och Julia S är på kontoret idag. Jag är välkommen att följa med dit om jag vill, så det kanske jag gör senare under veckan för att få något skrivet på min uppgift.

Arla morgon

Nu sveper jag kaffet och snart är det dags för mig att åka mot Arlanda. 15:25 lokal tid, det vill säga 14:25 svensk tid, är jag framme i Moldavien.

Längtan efter Adam är enormt stor nu!

Lätt luft

Direkt när jag vaknade i morse visste jag att det här skulle bli en bra dag. Jag kunde andas ordentligt utan att känna mig speciellt täppt. När jag tittade ut genom fönstret fick jag det bekräftat. Det regnar ute, vilket renar luften från all pollen. Skönt!

Den här dagen är vigd åt Juristdagarna-arbete och i eftermiddag ska jag gå på lektion för att välja/bli tilldelad ett ämne för det PM vi ska skriva nu i slutet av den här kursen. Ikväll blir det träning och sedan ska jag kolla på den första semifinalen av årets Eurovision song contest. Moldavien är med ikväll, deras låt är faktiskt riktigt fin!

När katten är borta...

Sak man kan göra när sambon är borta:

Bädda sängen med påslakan som man bara har ett exemplar av!

Man får ju försöka hitta de positiva sakerna och lyfta fram dem.

Life is what happens while you're busy making other plans

Jag trodde själv att jag skulle blogga flitigare nu när Adam är borta. Hittills verkar jag ha haft fel.

Förra veckan gick ganska snabbt. Tisdagen spenderade jag på ett heldagsevent på en advokatbyrå (9.30-22.00). Onsdagen gick åt till att träna, dammsuga och våttorka golven. Sedan plockade min styvpappa upp mig och min syster (som bor i Uppsala) och så åkte vi alla tre till Åland. Jag hade fantastiska dagar på Åland tillsammans med min familj.

Jag och mina systrar, så som vi oftast ser ut på bilder på nätet.
(Jenny, Fanny, Frida, Julia)

Jag och mina systrar, så som vi egentligen ser ut för det mesta.
(Frida, Julia, Fanny)

I lördags tog jag färjan över tillbaka till Stockholm och kvällen bjöd på grillfest för att fira Marcus födelsedag. Det var mycket trevligt och jag kom inte i säng före efter 4! Igår (söndag) var jag däckad av pollenallergi. Det kändes lite orättvist att jag inte var däckad på grund av alkoholen jag drack i lördags, utan på grund av all jäkla pollen. Alkoholen hällde jag ju ändå i mig frivilligt.

Så gårdagen var ganska lugn. Jag diskade, packade upp, tvättade och städade lite i lägenheten. Sedan fick jag äntligen skypa med Adam, första gången på över en vecka som jag fick höra hans röst! Det var alldeles otroligt härligt. Nu längtar jag (om möjligt) ännu mer till torsdag, då jag landar i Moldavien och får spendera 10 dagar tillsammans med världens bästa!

För att det får mig att må bra

Och så kom jag - äntligen - iväg på träning. Senast jag tränade var i onsdags och före det hade jag inte tränat sedan onsdagen före det. Så ni förstår träningsabstinensen va?

Jag satt hemma i soffan och laddade för att åka iväg till gymmet, efter att först göra lite andra viktiga saker. Sedan försvann strömmen plötsligt och jag kände att jag likaväl kunde åka iväg till gymmet. För vad kan man göra hemma utan el? (Svar: mycket, men jag är nog lätt elberoende.) Jag instagrammade en bild om att jag skulle dra iväg till gymmet och härliga Frida frågade om jag ville ha träningssällskap. Sagt och gjort, jag bokade in mig på 45 minuter deadball på SATS Regeringsgatan tillsammans med Frida. Och vad kul det var! Efteråt var vi båda lagom trötta och svettiga.

Nu är jag så nöjd, kroppen har fått jobba och jag känner mig mycket lugnare i både kropp och psyke.

Här kommer min reviderade träningsplan.
Måndag: deadball med Frida
Tisdag: aktiv vila (evenemang på advokatbyrå 9.30-22.00)
Onsdag: helkroppsstyrka+yoga
Torsdag: aktiv vila/kondition (cardio), utomhus om vädret tillåter
Fredag: underkroppsstyrka
Lördag: överkroppsstyrka
Söndag: cardio/helkroppsstyrka/underkroppsstyrka med Emelie, i Hammarbybacken om vädret tillåter.

Välkommen måndag!

Den här "förkylningen" jag bär på är allt bra märklig. Jag vaknade alltså med feber igår och kände mig helt utslagen. Dessutom hade jag haft ont i halsen sedan i torsdags, så jag var inte allt för positiv.

Jag tog en allergitablett igår förmiddag. Jag är pollenallergiker, men brukar inte behöva ta tablett om jag bara är inomhus. Igår ville jag dock vädra lite, så jag tog alltså en allergitablett i förebyggande syfte. Ungefär 30 minuter senare kände jag mig otroligt pigg, så jag kollade kroppstemperaturen igen. Ingen feber! Med andra ord försvann min feber alltså av att jag tog en allergitablett! Jag googlade lite och fann att man tydligen kan få lätt feber av en allergichock, dessutom fick jag höra av en kompis att hennes första tecken på att pollensäsongen är igång är att hon får ont i halsen.

Igår kväll innan jag somnade tog jag en till allergitablett, för att vara skyddad redan från morgonen idag. Och det tycks ha funkat! Idag har jag inte några känningar i varken hals eller i övrigt i kroppen.

Därför deklarerar jag härmed mig själv frisk.

Veckans träning
Måndag: underkroppsstyrka
Tisdag: aktiv vila (ska vara på ett evenemang 9.30-22.00)
Onsdag: rörlighet
Torsdag: helkroppsstyrka
Fredag: cardio
Lördag: överkroppsstyrka
Söndag: cardio/helkroppsstyrka med Emelie

Det var inte det här jag ville

Just nu är jag sjukt frustrerad.

Det började med halsont i torsdags, vilket jag ignorerade eftersom jag hade min tenta på fredagen. I fredags var det så pass mycket halsont att jag kände att jag inte kunde leva utan halstabletter, så jag letade rätt på sockerfria halstabletter (inte det lättaste). Igår gjorde halsen fortfarande ont, men varken mer eller mindre än i fredags. Jag skippade i alla fall träningen. Senare under gårdagen kollade jag tempen och kunde konstatera lätt feber. Idag vaknade jag upp energilös och med en temperatur på 37.7 grader. Feber, med andra ord. Om än inte en speciellt hög sådan.

Jag hade sett fram emot att kunna köra ordentligt på gymmet, eftersom det blivit extremt dåligt med träning på senaste tiden med flera fester och dessutom intensivt tentaplugg.

Min förhoppning är att febern bara är en reaktion på de senaste stressiga veckorna (jag får ofta feber efter en stressig period), men att jag har ont i halsen passar ju inte direkt in där. Nu får jag vänta med träningen i någon dag till. Är jag feberfri ikväll så kör jag nog någon lätt träning imorgon kväll (24 h feberfri). På tisdag ska jag på ett heldagsevent hos en advokatbyrå (från 9.30-22.00) och på onsdag åker jag iväg till Åland.

Nu ska jag kolla på tv-serier och vila bort den här febern.

En stor nackdel med att ligga hemma sjuk? Det är väldigt enkelt att tänka på hur mycket jag saknar Adam.

Gräsänka

Så var Adams avresedag här. Vi sa hejdå strax efter klockan 07 i morse och nu väntar flera timmar på resande fot för Adam och hans klasskompis Julia (de ska göra examensarbetet tillsammans).

Min fina Adam!

Min plan för dagen är att hålla mig sysselsatt, annars är det allt för stor risk att jag bara tänker på hur lång tid det är kvar innan Adam är hemma igen. Jag vet att det bara är åtta veckor och att jag dessutom ska dit i tio dagar, men det känns ändå lite jobbigt just nu.

Jag har redan hunnit med en hel dag idag (p.g.a. den tidiga morgonen), men jag tänkte fortsätta en stund till med att städa och plocka i lägenheten. Sedan skulle jag verkligen vilja åka till gymmet för att köra ett stenhårt pass, dock har jag ont i halsen och jag vet inte hur många gånger jag hört att man inte ska träna med halsont. I övrigt känner jag mig hundra procent frisk, så jag får se lite hur jag gör. Det kanske blir träning i alla fall.

38 timmar

Om 38 timmar lyfter Adams flyg som först tar honom till Riga och sedan vidare till Moldavien. Därefter har vi  13 dagar ifrån varandra innan jag åker till Moldavien på besök. Efter 10 dagar där kommer jag hem till Sverige igen och efter det tar det 35 dagar innan vi träffas. Då landar Adam hemma i Sverige igen efter sitt äventyr i Moldavien. Totalt har vi 48 dagar ifrån varandra.

Just nu känns det inte alls kul att vi ska befinna oss i helt olika länder under så lång tid. Men samtidigt klarade vi ju av tiden då jag bodde i Bryssel, 11 veckor med endast tre helger tillsammans. Jag tror dock aldrig att vi har varit ifrån varandra 35 dagar i sträck.

Vemodigt.

(Kugg)hjulen i hjärnan snurrar runt, runt, runt

Nu är jag inne på sista dagen tentaplugg. Som vanligt önskar jag att jag hade haft en vecka till på mig att förbereda mig. Som vanligt har jag inte det. Kroppen är i alla fall speedad tack vare allt kaffe jag hällt i mig och tankarna i huvudet snurrar runt, runt, runt.

Missbruk av dominerande ställning.
Vad är dominerande ställning? Vad är den relevanta marknaden? Vad är missbruk? Finns det något som rättfärdigar missbruket?

Samarbeten som begränsar konkurrensen.
Vad innebär samarbete? Vad är en begränsning? Vilka saker är förbjudna per se? Finns det något som rättfärdigar ett samarbete som egentligen begränsar konkurrensen?

Företagskoncentrationer.
Hur stora marknadsandelar har företagen som ska slås ihop (kom ihåg att göra ett HHI-test)? Begränsar det konkurrensen (SIEC)? Är de verksamma på en vertikal eller horisontell marknad?

Sounds like a plan

Ja, jag vet att bilden är större än "rutan" där blogginlägget ska vara. Den blev tyvärr svårläst om man laddade upp den i mindre storlek.

Back on track

Så, nu är dessa intensiva dagar fyllda av fest över. I fredags hade vi alltså fest hemma hos oss, i måndags festade vi på Valborgspubrundan (med start klockan 12 på dagen och slut 3 på natten) och igår var det valborgsfirande med middag hos Emelie.

Det har blivit en hel del alkohol, men det har varit roligt och jag är nöjd. Jag har många nya fina minnen och jag har träffat otroligt många trevliga människor. Vad mer kan man önska sig?

Ikväll väntar dock vårt allra sista träningspass med vår small group, vilket innebär att vi ska vägas och mätas. Det känns inte toppen, eftersom de senaste dagarnas fester verkligen inte hör till min normala livsstil och jag känner mig väldigt svullen. Trots att jag ätit rätt och hållit mig till okej alkoholalternativ (gällande kolhydraterna), så känner jag att kroppen är fylld av vätska. Det positiva med det hela är att jag svart på vitt ser hur min kropp reagerar på avsteg från min normala hälsosamma livsstil. Det negativa är givetvis att mina slutresultat inte kommer vara bra.

Men jag känner mig själv. Efter en period av utsvävningar är jag väldigt bra på att skärpa till mig och om en vecka kommer jag garanterat känna mig i bättre form än någonsin. Eftersom small group-träningen tar slut idag så gäller det att jag nu gör upp en konkret träningsplan. Jag har kunskapen och jag har styrkan. Så nu är det bara att slå på stora envisheten för att få till träning som är bra för mig, som kombinerar mina styrkor och svagheter. Annars tenderar jag att bara träna det som är roligt, det vill säga det jag redan är bra på (benstyrka).

Sju dagar kvar

Igår kväll hade vi en liten kombinerad födelsedags- & "hej då"-fest. Min födelsedag och hej då till Adam som åker iväg till Moldavien om mindre än en vecka. Vi hade en trevlig kväll med mycket prat och skratt!

Idag har Adam och jag kollat på väldigt många avsnitt av olika tv-serier. Vi har varit lite trötta och sega. Nu framåt kvällskvisten har jag satt mig och gett tentaplugget lite fokus. Fast nu börjar tröttheten slå till igen, så jag tror att jag snart kryper ner i sängen och kollar på ett serieavsnitt innan jag somnar. Adam är på inflyttningsfest till Tony, vilket jag också skulle ha varit. Men jag måste tyvärr prioritera tentaplugget.

6 dagar kvar till tentan.
7 dagar kvar till Adams avresa.

Sedan väntar åtta veckor som gräsänka (minus 10 dagar som jag kommer spendera i Moldavien med Adam). Fy, det känns lite vemodigt att tänka på. Åtta veckor är lång tid. Moldavien är långt borta. När Adam kommer hem igen har det redan varit midsommar och sommarsolståndet är förbi. Då går vi mot mörkare tider igen... Deppiga tanke!

Dagens bästa besked

I slutet av förra veckan kom tentaresultaten från nationalekonomitentan. Tyvärr gick det inte vägen för mig. Jag har hela tiden varit inställd på att det kanske skulle gå så, eftersom jag faktiskt inte förstår ämnet speciellt bra. Men det är ändå tufft att få svart på vitt att man inte klarat av något som "alla andra" klarar av. Dessutom fick jag lite lätt panik, eftersom jag visste att jag läst något om att alla grundkurser måste vara avklarade för att få börja med examensarbetet. Jag planerar börja med examensarbetet i september när höstterminen börjar. Nationalekonomin kan jag inte skriva om före tidigast den 28 augusti. Så paniken kom krypandes och av rädsla för svaret har jag skjutit upp det här med att kolla om det ändå är möjligt för mig att få börja med examensarbetet trots att nationalekonomin inte kommer vara godkänd när höstterminen börjar (det tar tre veckor att få tentaresultat).

Så gick jag in på Juridicums hemsida idag och läste följande ord:

OBS! Fr.o.m. HT13 gäller skärpta förkunskapskrav för tillträde till kursen. Skärpningen av förkunskapskravet innebär att en student skall ha tagit alla obligatoriska kurser, förutom Nationalekonomi, inom ramen för Juristprogrammet för att få registrera sig på kursen.

Det gjorde min dag, helt klart!

Fokus: tentaplugg

Tentaplugg.

Nu har vi redan onsdag, vilket den här veckan betyder att Adam kommer hem från SIDA:s utbildning i Härnösand (den han måste gå för att få ta emot MFS-stipendium för examensarbetet i Moldavien). Dagarna han har varit borta har jag sysselsatt mig med träning och studier, jag har en tenta den 3 maj så nu går jag in i intensivt pluggläge. "Oturligt" nog har vi inte mindre än fyra fester inplanerade före den 3 maj...

Så ja, det kommer krävas otroligt fokus på tentaplugget från min sida nu. Men är det något jag är begåvad med så är det envishet och en bestämdhet som heter duga.

Om två timmar ska jag till Juristernas Hus för att spela in en "reklamfilm" rörande Juristdagarna och ikväll ska jag träna. Men resten av dagen är vigd åt tentaplugg!

Fullt träningsfokus

Från Emelies nya träningsblogg!

"Om Julia får bestämma ...och det får hon!" - ord som är som ljuv musik i mina öron. Jag gillar att bestämma, helt enkelt. Igår fick jag bestämma hur söndagsträningen skulle se ut för Emelie, Julia och mig. Det blev tungt, det blev många övningar och det blev fullt fokus på min favorit - ben. Idag är jag lite besviken, eftersom min kropp inte svarar med nästan någon träningsvärk alls. Trots att jag slog personbästa i benpress, med 160 kg vikt att pressa upp och ner. Däremot känner jag en matthet i benen, något som garanterat är en effekt av gårdagens träning.

Nästa söndag kör vi träning tillsammans igen. Då blir det, åtminstone, fokus på ryggmuskulaturen. Det har jag (nästan helt själv) bestämt.

Om någon timme ska jag samla ihop min trötta kropp och knopp och ta mig till Sats Stadion för en timme small group training. Där låter jag vår PT bestämma. Det är också rätt skönt, för då behöver jag inte fokusera på något annat än att göra mitt bästa i varje övning.

Moldavien

Om två veckor är Adam på plats i Moldavien, där han ska göra sitt examensarbete tillsammans med en klasskompis. De kommer stanna i Moldavien i åtta veckor och syftet med projektet är att ta fram en plan för att undervisa om hållbar utveckling i skolorna i Moldavien. Det utgör en del av ett större projekt som ska leda till att hållbar utveckling införs i Moldavien, med modell från hur man har gjort i Sverige. Jag är otroligt stolt över Adam och att han valt att göra det här examensarbetet, han kommer vara många erfarenheter rikare när han kommer hem i slutet på juni.

Bild från ne.se.

Moldavien ligger mellan Rumänien och Ukraina. Landet är ett av Europas allra fattigaste och saknar naturtillgångar av värde. Moldavien var en del av Sovjetunionen fram till 1991 och kämpar idag mot utbredd fattigdom och stor utvandring. Är du intresserad kan du läsa mer om Moldavien här.

Igår kväll bokade vi flygbiljetter till mig, så att jag kan åka och hälsa på Adam och Julia (klasskompisen han åker med råkar dela förnamn med mig). Tack vare ett riktigt bra schema mot slutet av terminen kan jag stanna där i 10 dagar, 16-25 maj!

Tidigt i morse åkte Adam iväg till Härnösand där han ska gå en tre dagar lång utbildning. Själva utbildningen är ett krav för de som blivit beviljade MFS-stipendium, något han och Julia alltså blivit för sitt kommande examensarbete. Så nu har jag tre dagar försmak av hur det kommer bli när han åker iväg till Moldavien och jag kommer mötas av en tom lägenhet varje gång jag kommer hem.

Parträning enligt Lofsan

I morse på Nyhetsmorgon var Lofsan där och gav lite tips på träningsövningar, den här gången var det parövningar som stod på agendan. Givetvis har Adam och jag provat göra dessa övningar här hemma i vardagsrummet. Tyvärr finns inte det på film, men jag kan avslöja att vi inte direkt var lika smidiga som Lofsan och Titti är i klippet. Vi har lite att öva på helt enkelt. Positivt är i alla fall att vi väger ungefär samma just nu, så viktmässigt är vi rätt lika. Styrkemässigt då? Tja, där vinner faktiskt jag i de här övningarna (YES!).

Pluggsöndag

Idag blir det en pluggsöndag. Hela helgen har jag skjutit upp skolarbetet, till förmån för roligare saker. Men idag ska jag jobba stenhårt med vårt "contract game" och dessutom tänkte jag läsa en del artiklar om juridiken kring informationsteknologi. Den här kursen är riktigt nördig (både vad gäller juridik och teknik) och jag gillar det skarpt!

Utanför fönstret letar sig solen fram precis i detta nu, förhoppningsvis stannar den kvar några timmar så att jag hinner ta mig ut och njuta av den en stund. Men idag går skolarbetet först!

Min träningsbakgrund

Nu tänkte jag försöka skriva ihop ett blogginlägg om min träningsbakgrund. Om du inte är intresserad av det kan du absolut låta bli att läsa den roman som det här inlägget blev. För mig var det intressant att reflektera över mina tidigare träningserfarenheter, för er är det kanske ganska ointressant. Så kan det vara ibland.

Barn
Som barn tränade jag gymnastik. Jag minns det mest som att vi lekte, gjorde lite kullerbyttor och klättrade på redskapen. Träning för barn ska väl i och för sig vara lek, så det stämmer säkert. När jag slutade med gymnastiken inleddes en period där jag provade på alla möjliga olika sporter. Jag kommer inte ens ihåg hälften (tror jag?), men jag har i alla fall spelat fotboll, badminton och gått på karate. Det är jag hundra procent säker på. Ingen av sporterna passade mig riktigt, så det var därför jag bytte sport ofta.

Tidiga tonåren
När jag var 10 år började jag spela handboll. Det fortsatte jag sedan med ända tills jag var 16 år. Så om någon frågar mig vad jag har hållit på med för sport tidigare så svarar jag alltid handboll. Till en början tränade vi mest för att ha kul. Men när vi så småningom fick ihop ett lag började vi fokusera mer på att spela matcher. Vi spelade i Upplandsserien och kom alltid (?) sist. Tekniken var inte den bästa och vi hade inte, till skillnad från våra motståndare, sysslat med handboll sedan vi lärde oss gå. Efter ett tag var vi några som flyttades upp till "a-laget", det var helt enkelt det bästa handbollslaget på Åland. Det var även i a-laget som alla någorlunda vuxna spelade. Träningsmängden ökade successivt och till slut var det träning eller match sex dagar i veckan. Utöver handbollen skulle vi helst också träna simning en gång i veckan och gå på gym en gång i veckan. Själva handbollsträningarna inleddes med konditionsträning, därefter allmänstyrka och teknikträning. På slutet fick vi göra det vi gillade mest, spela handboll. Det här konceptet fungerade inte, speciellt inte för oss som drogs med skador hela tiden. Jag hade mycket knäproblem under högstadietiden och jag kunde inte ens vara med på skolgymnastiken. Dessutom har jag haft armbågen ur led, handleden slutkörd, fingrarna var alltid skadade... Ja, ni hör ju. Jag har nog haft alla vanliga handbollsskador. När jag var 16 år bestämde jag mig för att sluta på handbollen. Den galna träningsmängden, alla skador och att vi fortfarande ändå förlorade alla matcher. Mitt sug försvann.

Sena tonåren
När jag hade slutat med handbollen tog jag en period för min kropp att läka, jag minns inte hur lång tid det gick. Men jag tränade ingenting under en lång tid och sedan blev min kropp faktiskt bra, jag har inte några större men av alla handbollsskador. Jag började sedan träna igen, den här gången på gym med både styrka och gruppträning. Motivationen var väl så där, men jag tränade tillsammans med andra kompisar som också slutat på handbollen. I samma veva träffade jag min pojkvän (som jag fortfarande är tillsammans med, 6 ½ år senare!) och det var väl inte bara en gång som jag prioriterade att umgås med honom framför att gå till gymmet. Sedan började jag få problem med fötterna, det gjorde ont i varje steg jag tog. Det visade sig vara en genetisk "felkonstruktion" på insidan av fötterna (en knöl ovanför fotvalvet och en sena som därför hamnade på fel), så jag opererade båda fötterna (inte samtidigt, så klart) och gick med gips i många veckor. Då hamnade träningen verkligen i skymundan. Efter det kom jag nog egentligen aldrig igång med träningen igen på riktigt, även om jag givetvis hade medlemskort på gymmet.

Nästan vuxen
När jag var 19 år flyttade jag till Stockholm för att börja plugga juridik. Det var full fart från första början. Full fart med att plugga, umgås med vänner och festa. Detta varvade jag med mysiga sambokvällar, för nu hade jag äntligen flyttat ihop med min Adam. 2010 insåg jag att min kropp inte riktigt var densamma mer, så jag började äta enligt GI. Jag blev medlem på SATS och tränade väl max en gång i veckan. Dyrt träningskort... När ett år hade gått sade jag upp mitt medlemsskap på SATS, det blev för dyrt att betala utan att träna. Dessutom var jag ju rätt smal, så jag tyckte att det inte var så viktigt med träning. Sedan började jag slarva med maten (återigen, jag var ju rätt smal - så då kunde jag ju unna mig lite godsaker). Sommaren 2011 tränade jag flitigt med sikte på Tjejmilen, vilken jag sprang (joggade) och var stolt över mig själv. Jag köpte träningskort på Frescatihallen, gymmet som ligger några hundra meter hemifrån. Jag tränade inte många gånger där, jag gillade inte stället och var väl ganska omotiverad till träning. Sedan åkte jag iväg till Bryssel under första kvartalet 2012 och där promenerade jag till och från jobbet varje dag. Så smög sig kilona på igen och sommaren 2012 bestämde jag mig, en gång för alla. Nu ska kilona bort och den här gången ska jag förändra min livsstil, jag började med LCHF fullt ut (under åren hade jag kört LCHF i perioder, ett dåligt koncept). Jag älskar egentligen träning, så varför inte se till att även göra det jag älskar? Jag blev återigen medlem på SATS (september 2012), eftersom jag trivdes bra där förra gången. Jag bestämde mig ganska tidigt för att ta hjälp av en PT för att klara av att träna med en kropp på 95 kg. Under hösten tränade jag ungefär 8-10 träningspass med min PT, resten av tiden körde jag egen träning. Jag provade på många olika gruppträningspass och testade mig fram. Jag föll för cyclingpulse, crosstraining, dancestep och bodybalance (som nu har bytts ut mot yoga). Sedan några veckor tillbaka kör jag på med small group två gånger i veckan, utöver det kör jag fortsättningsvis gruppträningsklasser som jag gillar och varvar det med egen styrketräning. Jag har dessutom börjat hitta träningskompisar här i Stockholm, som jag kan köra tillsammans med. Det är roligare att styrketräna tillsammans med andra!

Närmsta framtiden
Om några veckor är det slut på small group-träningen, då är min tanke att jag ska stå på egna ben med träningen. I höst kanske jag köper på mig några PT-timmar igen för att få hjälp att bli mitt starkaste jag och för att forma kroppen så att jag får lagom mycket synliga muskler.

Jag är redan stark, faktiskt. Speciellt benen, där är jag grymt stark och mina muskler är hårda som sten. Just nu är jag inne i världens träningsflyt och jag känner mig oövervinnerlig. Samtidigt är jag väldigt noga med att lyssna på kroppen och att variera träningen. Jag vill inte bli skadad, jag vill bara ha en stark kropp som klarar av det jag väljer att utsätta den för.

Idag köpte jag en träningsdagbok för att börja strukturera upp min träning (eftersom jag snart inte har min PT att luta mig tillbaka mot). Så nu ska jag fundera ut vilka mina träningsmål är och dessutom ska jag utföra några styrke- och konditionstester för att ha något att jämföra med efter ett tag.

Vad väljer du?

Buss:

Cykel:

Det är roligare om man är två

Dagen utvecklar sig väldigt bra. Dessutom vill Emelie köra ben idag, inte mig emot då det är min absoluta favorit!

Perfekt

Uppkrupen i soffan. Mjuka hemmakläder på mig. Miss Li:s nysläppta album på precis lagom hög volym. En kopp kaffe i handen. Tvättmaskinen surrar i bakgrunden. Regnet smattrar utanför. En helt oplanerad dag i kalendern.

Det känns som att den här dagen börjar alldeles perfekt.

Att utmana sig själv

Idag ska jag göra något som jag faktiskt tycker känns lite småläskigt. Jag har som sagt inget SL-kort just nu (det gick ut för en vecka sedan och jag testar klara mig utan kollektivtrafiken) och idag ska vi på studiebesök till en advokatbyrå på Regeringsgatan. Så med andra ord ska jag cykla hemifrån och ända in till city. Ni som någonsin varit inne i Stockholm city vet att trafiken ibland kan vara riktigt hetsig. Och där bland alla bilar ska jag alltså cykla. Jag vet, många människor gör det här dagligen. Men för mig blir det första gången jag cyklar bland riktigt livlig trafik.

Jag kommer först cykla hemifrån till Roslagstull, sedan in på Sveavägen och följa den ända fram till Sergels torg. Sedan är det bara en kort sträcka på Hamngatan innan jag är framme vid Regeringsgatan.

Min plan är att starta hemifrån i riktigt god tid och att leda cykeln uppe på trottoaren vid besvärliga ställen, om det behövs. Dessutom hoppas jag på att vara framme en stund innan studiebesöket börjar, så att jag hinner smita in på någon offentlig toalett och snygga till mig lite. Det känns inte som någon höjdare att komma in svettig på en fin advokatbyrå.

UPPDATERING: Äh, jag fegade ur. Eller min hjärna övertalade mig att det är bättre att ta premiärturen på cykel en annan dag när jag inte ska till en advokatbyrå. Så nu köper jag några enkelresor med SL så att jag kan ta mig till och från studiebesöket. Ikväll ska jag fundera ut en lämplig dag att cykla runt i city, för har jag gjort det en gång lär det ju inte vara så läskigt gång nummer två.

Varför är det så svårt?

Det blev ingen barfotalöpning igår. Jag måste skärpa mig och ta tag i den nu. Det är ju roligt och bra träning! Dock tror jag mitt största hinder är att det känns meningslöst att byta och om sticka iväg ut för endast drygt 20 minuter träning. Eventuellt kanske jag kan testa ta mina vanliga springskor i händerna och byta skor efter ett tag. Helst av allt vill jag ju kunna springa långt med barfotaskorna, men det är nog inte mina muskler redo för ännu. Jag kanske får putsa av dem och ta med till gymmet för att öva upp mig på löpbandet och sedan använda dem ute igen när mina muskler har vant sig lite mer.

Idag blir det i alla fall skola från 13-17 (grupparbete och föreläsning) och sedan cyklar jag direkt därifrån till gymmet, för veckans andra small group-pass.

Den bästa värken

Idag har jag träningsvärk. Inte så där grym träningsvärk som jag hade i princip hela hösten, men en sådan där skön värk som påminner mig om att jag pressat mig utanför bekvämlighetszonen. Det blev 11,34 km cykling (gymmet, tur och retur) och en timme tuff styrketräning. Extra stolt är jag över att jag gjorde utfallssteg (3x12) med 20 kg i varje hand och att jag klarade 120 kg liggande benpress under sista rundan (8 repetitioner). Jag börjar bli ganska stark (i alla fall i benen).

Just nu lyser solen och jag är lite sugen på att dra på mig barfotaskorna och ta en runda, det var alldeles för länge sedan sist. De är inte optimala att springa med när det är blött ute, så jag har dragit mig för att använda dem under flera veckor nu. Men nu är asfalten så gott som torr, vilket betyder att det är dags för mig att lägga i en högre växel med löpträningen. Nåja, jag ska rådfråga mina ben och se om de samtycker till lite tekniklöpning eller inte.

Sammanfattningsvis en bra måndag

Så var en ny vecka här - igen!

För mig har den här måndagen bestått av lektion, möte med ledningsgruppen för Juristdagarna och några timmar av ingenting här på eftermiddagen. Givetvis var planen att vara sjukt effektiv, men helt plötsligt har klockan rusat iväg och jag har inte fått så mycket vettigt gjort. Nu ska jag strax cykla iväg till gymmet, för att köra stenhårt på kvällens small group-pass. Efter träningen står det spenatsoppa på menyn. Jag har hört att man ska bli sjukt stark av spenat. Bra!

Hur går det med nyårsmålen?

Nu har det gått lite mer än tre månader på det här året, det vill säga att en fjärdedel av året är avklarat. Hur går det med nyårsmålen?

Det här är mina nyårsmål och så här går det:

1. Köpstopp på böcker hela 2013 (undantag för kurslitteratur och banbrytande LCHF-böcker).

- Det går riktigt bra! Jag har köpt kurslitteratur (nödvändigt) och jag beställde två böcker innan årsskiftet som levererades först under det här året. Men jag har faktiskt inte köpt några andra böcker, även om jag varit väldigt sugen flera gånger. Dessutom går det väldigt bra att läsa böcker jag redan har i bokhyllan, jag har ju så många fina olästa böcker där!

2. Hålla en mejeri- och alkoholfri vecka varje månad.
- Jag har varit utan mejerier och alkohol minst 7 dagar varje månad, men det var bara i januari som det blev 7 dagar i sträck. De övriga månaderna har jag haft mejerifria dagar lite nu och då, men inte en hel vecka utan. Alkohol har jag varit utan sedan 1 ½ månad tillbaka och det är verkligen skönt! Min kropp föredrar helt klart att inte behöva processa alkohol.

3. Fortsätta ta hand om min kropp med bra mat och träning.
- Ja, det gör jag verkligen. Jag kan med handen på hjärtat säga att jag tar mycket bra hand om min kropp just nu. Den får bra bränsle för att orka och den får tuff utmaning när jag tränar. Sedan får den välförtjänt vila mellan träningspassen också, inte att förglömma!

4. Göra mer medvetna inköp (ekologiskt, rättvisemärkt, närproducerat, begränsat med E-ämnen).
- Jag blir bättre och bättre på det hela tiden. Långt ifrån allt jag handlar hamnar i den "bra" kategorin, men jag försöker tänka aktivt på vad jag väljer för produkter. Många gånger tvingas jag dock välja den sämre varan, på grund av priset.

5. Uppleva något nytt varje månad (mat, träning, resa, äventyr).
- I januari åkte Adam och jag till Gran Canaria. Utöver det har jag inte fått in så jättemycket nytt i min vardag. Jag har visserligen testat nya träningsformer och lagat nya recept, men jag har svårt att verkligen få det att kännas som en upplevelse. Jag ska i alla fall fortsätta göra nya saker lite nu och då, det är bara hälsosamt tror jag!

6. Få ihop minst 230 träningstimmar under året.
- Just nu ligger jag ganska mycket efter det målet. I februari fick jag faktiskt inte till speciellt mycket träning, jag hade en dipp i motivationen just då. I dagsläget ligger jag på 48,32 träningstimmar, men jag borde ligga på ungefär 57,5 träningstimmar efter första kvartalet. Nu när jag har börjat cykla till träningen plockar jag däremot in väldigt mycket extra träningstid, så jag är fortfarande helt övertygad om att jag kommer nå målet. Dessutom åker Adam snart iväg till Moldavien och blir borta i två månader, så då kommer jag ha väldigt mycket mera tid för träning.