Det är de små sakerna som gör det

En sak jag egentligen aldrig velat prata om är att jag, när jag varit som tjockast, inte har kunnat sitta med benen i kors. Jag har avundats alla andra människor som har kunnat det här. Speciellt med tanke på att jag så ofta bär kjol. Jag menar alltså att korsa benen just ovanför knäna (för att slingra vaderna runt varandra har jag alltid kunnat). Och så igår kväll (efter att Adam och jag hade kört plankan i en minut) satte jag mig i soffan och spontant lade jag benen i kors. Utan att några lår var i vägen och utan att det var jobbigt. Överlycklig berättade jag det här för Adam (och nu även för er) och sedan satt jag med benen i kors i en timme. Det är sådana här små saker som bekräftar att min kropp håller på och förändras!