"Vänta här!"

Nu är jag - äntligen - framme i lägenheten i Stockholm. Eller tja, det har jag väl varit i nästan 1 ½ timme nu. När jag kom ner till bildäck på färjan försökte jag hitta någon personal för att förvarna dem om mitt usla bilbatteri. Hittade dock ingen personal och tänkte att jag i alla fall kan testa få igång bilen. Utan resultat. Fick leta upp killar i alla fall och de testade få igång min bil med ett portabelt bilbatteri. Utan resultat. Eftersom de har ganska knappt om tid när de ligger vid kaj fick killarna rulla ut mig och bilen. Så jag rullade av båten och sedan tog det ju så klart stopp efter ett tag. Killarna som dirigerade ombord de nya bilarna bad mig vänta. "Vänta här så hjälper vi dig sen". Jo tack, jag kom ju ingen stans med en död bil. När jag sedan suttit där i tjugo minuter (mitt emellan de två filerna med bilar som körde ombord) kom killarna och hjälpte mig rulla igång bilen. Eftersom jag inte har en aning om hur man gör sådant, så gav jag gladeligen förarsätet till hamnpersonalen. Två sekunder senare var bilen igång och jag fick köra iväg iakttagen av 5-6 hamnkillar. "Känn ingen press nu när vi alla tittar när du kör iväg". Nåja, iväg kom jag och jag körde på som en tok ända fram till lägenheten. Som snabbast gick det väldigt fort.

Efter att vi hade plockat ur all packning körde Adam iväg och parkerade bilen, och lyckligtvis startade bilen nu. Låt oss alla hålla tummarna för att batteriet INTE laddar ur igen. Pinsamt det vore att vara med om samma sak på måndag när jag ska åka hem igen...

Jag vill rikta ett stort tack till Viking Lines personal i såväl Mariehamn som i Kapellskär, och killarna ombord också så klart. Ni hjälpte mig utan sura miner och, trots situationen, gick allting faktiskt riktigt smidigt! Utan er hade jag väl stått kvar i hamnen i Mariehamn, snopen över att inte ha kommit ombord på färjan.

Nu är jag i alla fall hemma och jag känner hur lugnet sprider sig i kroppen (eller är det rödvinet?). Ren tvätt har jag vikt och stoppat undan. En tvättmaskin snurrar just nu. Handdukarna är utbytta till rentvättade och fräscha sådana. Jag tror att min kära sambo uppskattar att ha fått hem mig. Imorgon tar jag tag i att packa upp mina väskor.

Kul om ni orkat läsa hela den här romanen som jag fick ur mig. Jag behövde visst skriva av mig lite!