2012-08-28

Min träningskarriär är igång!

Igår började mitt medlemskap på SATS. Nu är jag alltså bunden ett år och har således två val. Antingen ser jag till att träna motsvarande summan pengar jag betalar varje månad (460 kr/månad), eller så idkar jag välgörenhet och betalar pengar till SATS utan att träna hos dem. Givetvis väljer jag det första alternativet, även om jag tror det andra alternativet är allt för vanligt.

Jag inledde min nya träningskarriär stenhårt. Jag hade bokat in mig på passet ViPR, för det verkade nytt och fräscht. Dock hade jag missat den detaljen att det är ett av de tyngsta passen man kan hitta på SATS. Det var otroligt tungt och jag kämpade mig igenom hela träningspasset även om jag många gånger övervägde att bara lägga mig ner och ge upp (fast vem skulle klara av att ge upp när alla andra i salen uppenbarligen pallar köra hela passet?). När större delen av min kropp var slut sa instruktören "då är det bara en låt uppvärmning till innan vi kör igång!". Där och då tänkte jag rusa ut ur salen, men gjorde alltså inte det här. Jag kämpade mig igenom passet och svalde stoltheten. För jag var långt ifrån bäst. Däremot var jag väldigt nära sämst. Men jag hade kul och efter att passet var slut var jag så otroligt stolt över mig själv! Sedan cyklade jag hem (4,6 km) i maklig takt.

Tidigt i morse vaknade jag av att musklerna stretade emot när jag försökte vända på mig i sängen. Träningsvärken var ett faktum och jag tror ärligt talat att jag har muskelvärk i alla stora muskelgrupper. Det innebär att jag alltså har träningsvärk i ben, rumpa, rygg, mage, axlar och armar. Svårt att röra på sig utan att träningsvärken gör sig påmind. Men det är kul med träningsvärk, eftersom det är ett så tydligt tecken på att kroppen har fått jobba! Den närmsta tiden räknar jag med att ha träningsvärk nästan hela tiden.

Idag cyklade jag totalt 6 km för att hämta ut ett paket LCHF-varor. Först trodde jag att det var dömt att misslyckas, eftersom jag knappt kom upp på cykeln på grund av träningsvärken. Men väl uppe på cykeln gick det bra och jag glömde nästan bort träningsvärken ett tag. Nu är jag hemma igen, nöjd och glad med den motion jag har fått ihop de senaste två dagarna. Nästa träningspass är förhoppningsvis imorgon (är två personer före mig på väntelistan), då det vankas Hot MOJO på SATS Danderyd. Det är ett yogapass i ett 38 grader varmt rum!

4 kommentarer:

  1. Gud vad du är duktig. Önskar att jag bodde i Stockholm så kunde jag ha dig som träningskompis, för jag skulle verkligen behöva någon som sparkar mig i baken ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, vet inte om jag är bra på att sparka andra i baken - men jag är tillräckligt envis för att ge allt när jag väl bestämt mig för något. Vore kul med en träningskompis dock, så man kunde peppa varandra de dagar man absolut inte känner för att träna!

      Radera
  2. du är härlig Julia. och en fena på att skriva så tydligt,kan precis se framför mig hur du kämpade!jag upplevde ungefär samma sak på zumban igår.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack mamma! Och vad duktigt av dig att gå på Zumban! Var det roligt? Kram

      Radera